Moder Svea

 

Gertrud1 är från början ett nick på internet. Jag ville som alla andra ha en anonym plats att dryfta lite olika privata funderingar på. Jag försökte också hjälpa andra med det jag kunde bidra med utifrån min utbildning i psykologi och så såsom varande lite äldre och mer erfaren.  Några kanske tyckte jag skrev vettigt, och det ena leder till det andra i livet, och ganska snart började jag få  pm, mest från unga män med spörsmål som de ville dryfta på tu man hand. Denna korrespondans, vilken har blivit väldigt omfattande under åren, jag har säkerligen fått hundratals pm, har fått mig att radikalt ändra syn på män. Framförallt på hur det är att vara man, att det är ganska så annorlunda, och att vi kvinnor inte kan ha oss själva som måttstock på deras verklighet.

Det är svårt att relatera till det motsatta könet, vi uppfostras helt olika, vi har helt olika förväntningar på oss. Vi har också helt olika hormonocktails strömmande i vårt blodsystem. Det är hormonerna som i fosterstadiet skapar våra olika könskaraktäristiska, våra genitalier, de gör också att våra hjärnor utvecklas olika, även om skillnaderna inte är stora så finns de där. Det är också hormonerna som förändrar våra kroppar i puberteten. Men det stannar inte där. Vi har även som vuxna allstå helt olika kroppar att leva i, inte bara på utsidan men även på insidan eftersom hormoner påverkar både vår upplevelse och därmed våra känslor och behov, och de har en stark inverkan på beteende. Det går alltså inte att hävda att kön är en social konstruktion och framstå som vetenskapligt trovärdig.

Ovanpå detta så ställs helt olika krav på oss beroende på kön. Det börjar tidigt, och fortgår hela livet. Vissa är vi medvetna om, men de flesta inte. Den skevhet som finns för kvinnors nackdel började talas om redan för hundra år sedan, och 1968 tog det fart på allvar. Vi har efter det upplevt både en andra och tredje vågsfeminism. Jag som kvinna kunde instämma i de problem feminismen kämpade för i början. Jag var själv en pionjär i en manlig bransch.

Men jag känner mer och mer att feminismen har gått överstyr. Feminism är heller inte en vetenskap utan en ideologi, det vill säga en åsiktsbildning. En ideologi/åsiktsbildning som jag efter Köln har funderat över vad den har som mål. I de debattinlägg som skrivs i MSM (mainstreammedia) verkar vare sig kvinnors rättiheter eller ens jämlikhet vara målet, tvärtom upplever jag att den feministiska debatten är frånvaro av debatt och mer hanlar om ett raseri över personliga oförätter som alla tillskrivs det ondskefulla "patriarkatet".

Jag vill med denna site räta upp debatten, både utifrån min egen vetenskapliga utbildning i psykologi, men också uiftrån den empiri jag har som ideell coach i stor omfattning. Den man och manlighet som angrips i den offentliga debatten är en schablonbild. Rent av en demonisering, och stämmer ganska lite med den bild jag har fått av män och manlighet från de män jag kommit nära under längre tid. Jag är inte psykolog, och har heller inte utgett mig för att vara det, däremot så har jag kommit många män nära, och jag skulle gissa att anonymiteten i den nya digitala världen har en stor roll där. Det är lättare att vara öppen för en främling helt utan krav. Och i den kontexten har jag upptäckt en helt annan manlighet. Jag har upptäckt de män som normalt inte hörs och syns i det dagliga livet för att de helt enkelt inte gör nåt väsen av sig.

Jag tycker att det är männens tur att höras. Och höras med sina egna röster. Problemet är att såsom debattklimatet är idag så slås benen undan på de män som försöker göra sin röst hörd. Det förekommer förföljelse näthat och hot. Så pass att de som försökt inte orkat. Därför så lånar jag min röst till män, och har valt att göra det under det nick jag skapade på internet.

Jag tänker göra något försök till blogg eftersom det än så länge är helt omöjligt att publicera en annan sanning i dagens etablerade media.

Jag tänker också skriva lite om min verksamhet, mitt bloggande kan jag skämta om som ofrivilligt, coachandet är kanske mer oförhappandes. Men ibland så väljer man inte i livet, utan livet väljer åt en.