Varför förväntar man sig att Özz skall bete sig som en svensk?

Jag började skriva om Özz för att bra tag sedan men researchen ledde mig på ett större spår, så jag klippte bort det om Özz och lade det i den virtuella i byrålådan eftersom tiden gick och han helt enkelt inte var särskilt aktuell längre. Nu har det hela blossat upp igen så jag publicerar med ett tillägg om de senaste utspelen. Alla är riktigt upprörda med alla rätt på hur Özz beter sig, men frågan är hur många som är medvetna om vidden av den här kulturkrocken. De flesta upplever Özz som svensk, han kallar sig svensk, han talar om ”oss svenskar”. Men han beter sig allt annat än svenskt, och jag frågar lite fräckt, varför förväntar man sig att han skall bete sig som en svensk? Har vi kanske alla varit lite naiva?

Det har pratats en del om Özz Nujjenss familj och det faktum att förundersökningsprotokollet visar att hans far och syster 2015 betalat sammanlagt 85 000 kronor till terroristen Rakhmat Akilov. Det finns ju många skäl att ifrågasätta dessa inbetalningar, även helt orelaterat till terrordådet. Det faktum att man anlitat svart arbetskraft, att som Akilov ha stora summor på fickan och likväl bara betala 50 kronor hos tandvården, vilken roll Özz syster har i flyktingindustrin, hur de kom i kontakt med Akilov och så vidare.

Men just det där får andra gräva i, det som slagit mig är reaktionerna på hur Özz har hanterat detta när det blivit offentligt.  Jag undrar lite varför man är upprörd eller förvånad eller vad man nu är? Varför förväntar man sig överhuvudtaget att Özz och hans familj ska dela våra svenska värderingar och vår moral, bara för att de vistas i Sverige? Varför förväntar man sig att Özz eller hans familj skall bete sig svenskt? Vad får en att tro, att i det här fallet en kurd från Turkiet, skall  bete sig i enlighet med den svenska kulturen vars traditioner härrör sig ända tillbaka till vikingatiden? Vi delar inte samma historia, vi har inte samma traditioner, och har såklart inte samma värderingar.

Jag tror inte vi svenskar har förstått. Utifrån vårt västerländska perspektiv så tror vi att människor som kommer hit skulle vara tacksamma mot oss för att vi inte är rasister och inte förtrycker dem, men det förutsätter att de förstår hur vår kultur fungerar.  Men det tror jag inte de gör, för att  leva i en skuldkultur är inte det vanliga  det är vi som är de konstiga och de andra som är normala sett till majoriteten i världen. Så jag tror att också de tar för givet att vi är som dem. Och ja det visade sig vara så på Özz senaste attacker.

Samtidigt har vi tagit för givet att de är som oss,  självklart ser vi oss själva som normala eftersom vår norm är normal här. Normal = norm +al = rättesnöre+hör till. Normalt betyder alltså att det är i enlighet med vårt moraliska rättesnöre. Nu börjar det likna något. Normen att se människor som personligt ansvariga för sina handlingar är så självklart för oss att vi inte ens kan föreställa oss att det kan ses på något annat sätt.

När jag skrev inlägget om orsaken till integrationsproblemet så letade jag efter en bättre benämning på skamkulturen än den i Sverige använda  benämningen ”hederskultur”.  Heder är ganska obegripligt för oss. Jag försökte med skamkultur vilket är den korrekta antropologiska termen, jag försökte använda termer som prestige, och ära men lyckades inte pricka helt rätt ändå för att ringa in vad det handlar om.  Jag blev därför glad när jag hörde Mohamed Omar tala om muslimer och använde  begreppet anseende. Bingo. Där satt den. Skamkulturen är en anseendekultur där man strävar efter att höja och bevara gruppens anseende inför andra. Det som anses moraliskt rätt är att skydda sin klan mot dåligt rykte.  

Jag har all respekt för Katerina Janouchs mod. Hennes upprördhet över hur Özz hanterade den här historien är fullt legitim. Hon beskriver också väldigt väl vad som förväntas i en skuldkultur, vilka normer vi värderar, vad en skuldkultur anser normalt. Katerina:

”En ANSTÄNDIG människa hade blivit förtvivlad vid upptäckten av sambandet mellan sig själv och terroristen. En normal reaktion hade varit att rannsaka sig själv och fråga sig om någon av mina handlingar på något sätt, direkt eller indirekt bidragit till terroristens brott. En anständig människa hade brottats med skuldkänslor, och även om man till slut kanske kommit fram till att man inte kunde ha gjort något annorlunda, så borde en sådan tankeprocess inledas med ödmjukhet inför offren för brottet och det samhälle som skakats av det.

Hon har givetvis alldeles rätt. I all självspäkning som vi kristna sysslar med så har vi helt tappat bort det vi ska vara stolta över och värna. Nämligen att vi skapat en samhällsorganisation som utvecklats till rättsstater där individer tack vare vår skuldkultur är kapabla att anpassa sig till en yttre måttstock, det vill säga varje svensk vet vad som är rätt och fel, eller som Katerina uttrycker det – Är anständigt i vår kultur. Vi svenskar har varit självreglerande eftersom alla delat samma värderingar och moral och haft en gemensam rättsuppfattning. Både för att det känns bra att göra rätt, och för att det känns obehagligt att göra fel.

Indelningen i rädslo/skam/skuld kulturer handlar om hur människorna socialiseras, hur de uppfostras för att passa in i en större helhet helt enkelt. I länder där klankulturen råder är den större helheten klanen. I en skuldkultur likt vår egen är den större helheten hela samhället. För att det skall fungera så krävs att man har en för alla gemensam moralisk måttstock som alla i nationen mäter sig själva emot. Visst det förekommer varianter, och vissa familjer är strängare än andra, men generellt finns en gemensam moral och gemensamma värderingar.

Man pratar om att det inte finns en svensk kultur, men dessa normer och värderingar som utvecklats över hundratals ja tusentals är vad som utgör grunden i vår kultur, i vårt sätt att leva och vårt sätt att  vara.  Vår kultur har anor ända tillbaka till vikingatiden, det är mycket prat om att vi alla varit klansamhällen, det är fel, det är en vansinnig jämförelse. Det blir en relativisering av kulturkrocken. För vi har varit ett skuldsamhälle ända sedan vikingatiden. Därför är det ganska omöjligt för oss att relatera till att vara utan denna gemensamma moralsyn.

I skamkulturen utgår istället synen på vad som är rätt eller fel efter omständigheter. Det vill säga – det beror på… I vår kultur talar vi om att barn med en bra anknytning har ett väl utvecklat konsekvenstänk, medan barn med en sämre anknytning upplever att allt går bra så länge de inte åker fast. Det är detsamma med anseendekulturens syn på rätt och fel. Det är inte handlingen i sig som bedöms, handlingen har inget värde, det finns inte moraliskt rätt och fel som vi ser det. Man får alltså inte skuldkänslor och utgår inte ifrån hur ens beteende påverkar andra utanför den egna gruppen. Man bryr sig bara om hur den egna gruppen påverkats vid varje enskilt tillfälle.

I vår kultur lär vi barn från tidig ålder att vara snälla, hänsynsfulla och visa omsorg. Vi lär dem att respektera och lyssna på varandra. Vi lär dem att det är fult att fuska, att man istället skall vara ärlig, rättvis och följa regler. Vi lär  barn att stå för vad man gjort, att inte ljuga eller stjäla, och att inte lata sig, alla skall hjälpas åt och dra sitt strå till den gemensamma stacken. Vi uppfostrar barnen att kunna anpassa sig till olika miljöer och respektera de regler som gäller där. Till exempel att vara tålmodiga och vänta på sin tur. Kort sagt att behandla andra som man själv vill bli behandlad.

I skamkulturen är det avgörande om någon ser en utföra en negativ handling eller inte, man är så att säga ”utifrån styrd.” Det är hur man framstår utifrån  kulturens hederskodex som är viktigt.  I uppdrag gransknings film så slogs jag av vad en av de intervjuade sade.

Vissa är beredda att offra sig för att stanna här, i hemlandet har de ingen möjlighet att ta sig någonstans rent ekonomiskt. 

Det jag slogs av var ointresset för vad vi svenskar tycker, det här är ju ändå vårt hem. Det är inte bara religiöst det är kulturellt. För oss är det viktigt att passa in, vi bryr oss om vi är välkomna, det verkar inte ha slagit den här mannen som var här illegalt att han inte är välkommen, att det är därför han fått avslag. Att vi förväntar oss att en oönskad gäst själv avlägsnar sig för egen maskin.  Jag har länge sett att invandrare från skamkulturer inte förstår hur vår stat fungerar. De har ingen erfarenhet av en större grupp som samarbetar, de har heller ingen erfarenhet av att själva samarbeta för det allmänna bästa.  De har ingen aning om hur man passar in, de har ingen anpassningsförmåga. De skyller på oss, och anhängare av religionen Tolerans™ håller med.

Men vi är inte rasister. Integrationsproblemet sitter inte hos oss. Det sitter i en kultur som inte har träning i att anpassa sig och passa in. Som inte kan läsa av vårt subtila kroppsspråk, hur vi socialiserar varandra. De är helt blinda och går på i ullstrumporna och kallar svenskar kalla och rasistiska. Men ”the could shoulder” är vårt sätt att säga ifrån, du beter dig opassande, kamma till dig!. När vi åker utomlands så läser vi böcker om landet och kulturen, allra helst om vi skall vistas där en längre tid. Svenskar är öppna och det mest toleranta folket i världen, det är fullt rimligt att förvänta sig att bli bemött med samma respekt tillbaka. Att det finns en nyfiken på oss, ett intresse att lära sig hur vi fungerar. För de invandrare som vill integreras så funkar det här. Vi ser människor som svenskar när de delar vår kultur.

De allra flesta av oss respekterar invandrare och behandlar dem som vi själva vill bli behandlade.  Det vill säga vi älskar vår nästa som oss själva. Vår värdegrund är kristen och den som följer denna inre moraliska kompass kommer känna sig i harmoni, medan den som bryter mot den gemensamma moraliska kompassen kommer känna ånger, skuld och skam. Ett bra exempel är Raskolnikov som bryter mot moralen, men skuldkänslorna är så starka att han blir sjuk, så starkt är vår moral rotad i oss. Det enda som lättar är att bekänna sin skuld. Det är vad vi förväntar oss av Özz, men det är ju en kristen syn på skuld, och en skuldkulturs syn på moral. Det är en så stor del av  vår kultur, att vi inte riktigt vet hur vi skall bete oss när någon inte är en del av detta, för hur ska man uppfostra vuxna människor till att veta hut?

Skamkulturen har sitt ursprung i klankulturen där lojaliteten endast sträcker sig till den egna klanen. Klaner är mindre enheter baserade på släkt som konkurrerar med varandra om makten över tillgångarna. Där värderas handlingar utifrån dess konsekvenser för den egna gruppen. I vår kultur talar vi om att barn som har en bra anknytning har ett väl utvecklat konsekvenstänk, medan barn med en sämre anknytning upplever att allt går bra så länge de inte åker fast. Så fungerar man också i anseende-kulturen. Handlingen i sig bedöms inte, bara dess konsekvenser för gruppens anseende. Men anseendet mäts inte utifrån svensk moral utan utifrån hur mäktig man framstår som inför de andra klanerna.  Handlingar värderas således helt utifrån den egna gruppens behov.  Därmed blir synen på vad som är rätt och fel _relativt_, i ordets bokstavliga betydelse. Relativ betyder rent språkligt ”förhåller sig till” och det är exakt vad det handlar om. Relationen mellan handlingen och den egna gruppen är det primära.

I Skamkulturen är man helt beroende av att bejakas av de andra medlemmarna i sin grupp. Det är viktigt att följa deras sociala hederskodex och uppfylla den egna klanens förväntningar. Moralen i skamkulturen handlar om skyldigheter gentemot den egna gruppen, inte gentemot samhället som i skuldkulturen.  Individen räknas inte, den är bara ett medel för klanen och förväntas bete sig utifrån vilken funktion den kan ha för klanens bästa.  I skamkulturer är därför människor inte inifrån styrda utan människor hindras att bryta mot normer genom ett starkt grupptryck, man är alltså utifrånstyrd. Ett litet exempel:

Det börjar med att  Hanif Bali twittrar ”På tio år har Solna minskat sina kostnader för socialbidrag med 44% och samtidigt ökat sin befolkning med 26%. 80% av befolkningsökningen har varit invånare med utländskt bakgrund[…]”  Vid frågan ”Hur bar ni er åt?” berättar han om åtgärderna, bland annat om de systematiska hembesöken, vilket genererade ordväxlingen nedan.

    

Diskussionen kan för oss te sig lite märklig, men det som sker är att Gültekin ger sig på Hanif, eftersom han tycker att  Hanif sänker invandrares anseende/heder. I anseende-kulturen skipas rättvisa genom vedergällning, och därför ger sig Gültekin på Hanifs anseende dels genom att frånta familjens kvinnors anseende som timida oskyldiga kvinnor,= Ird och särskilt då Hanifs förmåga att bevara deras oskuld. =Sharaf. Helt enligt de hederskodex jag skrev om i ”Orsaken till integrationsproblemet”.

Visst har Jessica Stegrud rätt i allt hon skriver i sin retweet, men jag skulle vilja lyfta upp att det här är den syn på moral man har i anseende-kulturen.  Gültekin gör inget för honom konstigt, han gör det han förväntas göra, försvara sin grupps anseende. Jag tycker att Bali sköter det snyggt och ”tar det som man man” i början. I svensk kultur är normen ”det normala” att vara stoisk. Särskilt en uppsatt man i samhället förväntas bete sig sakligt, och inte gå i affekt, eller till angrepp. Men även Hanif Bali kan slira på kopplingen, se längre ned.

Men åter till Özz då. Om jag förstått det rätt så var det Katerina Janouch som läste Förundersökningsprotokollet om terrordådet och fann att Akilov fått stora summor av familjen Nûjen, vilket hon gick ut med på twitter, några timmar senare gjorde Hanif Bali samma sak. Reaktionerna från allmänheten blev starka. Janouch bloggar också om saken och rotar bland annat fram en intervju med Özz om fastigheten och arbetena från tidpunkten ifråga

 Jag och min storasyster har tillsammans renoverat den under en längre tid, säger Özz Nûjen.” 

Eftersom inbetalningarna till Akilovs kontor till största delen kommer från Özz systers konto, och det uppgetts vara ett gemensamt projekt, så är ju Özz givetvis delansvarig enligt vår skuldkultur. Men på twitter i och i intervjun med Expressen menar han sig inget veta. Han twittrar:

Ang bygget på Gotland. Jag vet ingenting om det. Alla upphandlingar och kontakter med många olika firmor, byggjobbare och hantverkare har skötts av min svåger som var projektledare där. Så vet faktiskt inte mer och kan heller inte svara på några frågor om det.”

Expressens reporter frågar: Är det teatern som du och en familjemedlem äger eller är det andra fastigheter? 

”Det är både och, det kan vara det och det kan vara det andra. Jag vet inte vad det är. Det är så många firmor inblandande och utlägg och så där.”  

För oss som vuxit upp i en skuldkultur är detta ett väldigt märkligt sätt att svara på, men det är fullt logiskt utifrån en anseende-kulturs syn på rätt och fel, håll allt skamligt borta från Familjen/klanen. Svara på angrepp med motangrepp, det vill säga vedergällning enligt talions-principen. Här nedan ses Özz  senare på twitter. Den andra bilden visar på samma fenomen och en osvenskhet även hos Bali, när han skriver om Gültekin, det är lite suddigt, men det står förmodligen [är det] inte främmande för honom att vara kusin med sin mor. Visserligen är kusinäktenskap vanliga i Turkiet, men det hör inte till diskussionen, och det skrivs för att angripa Gültekins anseende. Hade en SD’are sagt det där hade den blivit kallad rasist och fått avgå.

    

Özz är inte lika grov som Gültekin var, men även han gör vad som förväntas av honom när han ger sig på Balis och Janouchs anseende. Han gör det dessutom skickligare. Özz är delvis uppvuxen i svensk kultur, han vet exakt vilka egenskaper som ger dåligt anseende i Sverige, därför kallas de båda hatare och påstås ha trollarméer för att framstå som dåliga människor i andras ögon. Enligt vår kultur ses sådana här utspel som utfall av dåligt omdöme, men både Gültekin och Özz gör precis vad som förväntas av dem i en skamkultur – de försvarar sin grupps  anseende inför andra.

Oavsett om Özz, Bali, och Gültekin är svenska medborgare eller inte, så är de inte uppvuxna i svensk kultur sedan generationer tillbaka. De är inte anpassad till normerna i en skuldkultur. De är inte stoiska, de tar det inte som en man. De beter sig som ännu inte vuxna och mogna män. Gültekin och Özz är inte ens sakliga, och de behåller inte sin värdighet. Hanif Bali gör mycket bra för Sverige, och är klart i en liga både en och två nivåer över de andra. Men en moralisk måttstock är saklig. Vedergällning kan kännas bra för stunden, och det gillas av publiken, men det leder ingenstans. Endast en saklig diskussion kan leda till att man lägger ned vapnen och slutar slåss och börjar samarbeta.

Uppdatering.

Jag ser omgivningen återigen explodera över Özzs sätt att hantera detta och kollar upp vad han sagt i Uppdrag granskning:

Och det är mig du vill komma åt, och du har inte ens torrt på fötterna. Vad är det för redaktion du har? Det är pinsamt tycker jag, men så jobbar du. 

Jag är inte ett dugg förvånad, det är samma talionsprincip, istället för att göra offentlig avbön, erkänna den skuld som är hans, och reda ut vem som har gjort vad, och vad som faktiskt hänt, och beklaga attacken och hans (om än lilla) del i det hela, så går han till motattack. Hela Sverige verkar ha gått i taket, men det här är som jag har beskrivit så som anseendekulturen fungerar. Fasaden är allt och den måste hållas ren annars ramlar man till botten i den sociala hierarkin.  I vår kultur är det tvärtom, det hans moral säger han skall göra går stick i stäv med vad vår moral säger att han skall göra. Det som hans klan förväntar sig att han skall göra, får honom att i vår kultur att sjunka allt djupare i anseende. Vi tappar all respekt för människor som beter sig såhär, det är inte vårt sätt.

Men typiskt för skamkulturens konkurrerande förhållningssätt så tar Özz strid, han försöker dominera genom att håna och förlöjliga Janne. Samtidigt som han använder alla härskartekniker i verktygslådan så anklagar han Janne för att använda dessa. Men det är inte bara hans sätt att ge sig på Janne som är pinsamt, det är också Dunning-Kruger effekten som är påtagligt närvarande. I vår skuldkultur så visar vi respekt för kompetens, få människor har större respekt i Sverige än Janne helt oavsett om man gillar honom eller inte. Alla är rädda för honom med rätta, han är skarp och orädd. Att försöka topprida honom gör bara att man framstår som svagbegåvad. Jag tror inte bara det är jag som känner snälla – var tyst… Men Özz fortsätter att attackera skoningslöst. Janne beter sig svenskt, som jag sade stoiskt, och han får därför mycket cred får det både på twitter, flashback och facebook.

Josefsson attackerar inte tillbaka, han beter sig som vi anser att en man ska göra, han försöker lugnt och metodiskt fortsätta intervjun. Han beter sig balanserat, medan Özz tror sig vinna med att bli grövre och grövre, jag börjar till slut skratta åt det absurda i situationen och det gör Janne också. I vår kultur tappar vi all respekt för en person som flyr sakfrågan och beter sig som ett småbarn och skyller på allt och alla för att slippa ta ansvar. Vi slutar att ta människan vi har framför oss på allvar, beroende på dennes enligt vårt sätt att se – barnsliga beteende. Men i skamkulturen förväntas mannen, i det här fallet Özz att vara aggressiv, vad mera är, man anser den som inte är det svag. När Janne skrattar så får därför Özz segervittring och ökar takten. Det faktum att han ler hela tiden känns malplacerat. I ett tidigt stadium kunde man tolka det som genans, nu liknar det mer och mer som han njuter. Enligt hans sätt så vinner han ju.

Systematiskt så vänder han på allt som Joseffson säger och kastar det tillbaka istället för att bemöta, han undviker skammen med full kraft. Det här är något man har gemensamt med narcissisterna som vid kritik skoningslöst för över skammen på den som de känner sig attackerade av. Det är också typiskt narcissism att utmåla sig som ett offer, utsatt för attack. Özz börjar mer och mer framstå som en förövare när det hela går över till verbal misshandel som snuddar vid gas-lightning när han vrider på verkligheten och får det att framstå som Josefsson är den som beter sig skamlöst. Det hela börjar bli mer och mer obehagligt att se på. Det här är som taget ur en film där ena parten misshandlar sin partner och verkligen går in för att krossa denne. Men nu inför publik. Det här sättet att få omgivningen att tvivla på offret finns väl beskrivet i ”Vardagens osynliga våld” och handlar om perverterad narcissism där förövaren söker krossa en stark individ i tron att den därmed övertar dennes styrka.  

Özz har producerat en egen film som han lägger ut på tuben för att ytterligare misstänkliggöra Janne. Han länkar till den på Twitter. Enligt Özz kultur så har han gjort rätt och han tror att han lyckats svartmåla Janne och försöker nu isolera honom. Det värsta som kan hända i skamkulturen är att bli utstött ur gruppen. Det är vad han vill ska hända Janne Josefsson. I ett samhälle utan en rättsstat så är man beroende av sin klan. Grupptrycket gör att man inte vågar utmana klanen, man lever under ständigt hot om uteslutning ifall man skulle dra skam över klanen. Özz beter sig typiskt för skamkulturen. Vad jag vill med detta, är att påpeka att Özz inte är fri att agera efter eget tycke. Hans beteende är en del av den kultur han tillhör, och skillnaden blir uppenbar när det drivs såhär till sin spets. Jag förstår inte hur två så olika kulturer någonsin skall kunna samexistera i harmoni, när man uppfattar saker så helt olika.

När man ser Özz eget klipp som skall bevisa Janne Josefssons och Uppdrag Gransknings uselhet så visar det sig att UG  varit snälla och klippt bort de värsta pinsamheterna så den video som Özz lägger upp är bara till hans nackdel. I skrivande stund har den fått 123 tummar upp, och 2 3oo tummar ned. och responsen på twitter är övervägande negativ. Förr oss som lever och är uppväxta i en skuldkultur så framstår Özz rent av som lite galen. Men det här är inte något som sker i ett vakuum.  Man måste se det här i ett kulturellt kontext. En klan består inte av enskilda individer som har släktband, i klanen finns inga individer klanen är en enhet, det är ett kollektiv, det är en organism där varje medlem har sin roll att fylla.

Jag känner givetvis inte den här familjen, men under den tid inga inlägg postats av mig här, så har jag använt tiden till att studera skamkulturen, och min analys av det som skett blir utifrån det. Då blir det mest troliga att Özz har sin roll i att hålla klanens anseende rent i offentligheten. Ur det perspektivet så blir också hans agerande fullt rimligt. Han lyckas få bort fokus på att hans familj, har finansierat det värsta terrordådet i svensk historia. Det verkar inte som någon tror att Özz familj medvetet finansierat terrorism, men ändå har deras girighet och fokus på den egna klanens anseende (rikedom är en viktig del) möjliggjort Akilovs uppehälle här. Özz är skicklig, vi pratar inte om det viktigaste i detta, vi pratar istället om Özz, det är en vinst för klanen. Det här är hedersförtryck. Özz offras för klanens anseende.  Som jag skrivit så är det moraliskt riktiga för honom att göra det som förväntas av honom. Han är pressad av grupptrycket att göra det här, trots att det förmodligen krossar hans karriär. Men en krossad komikerkarriär är bättre än att hela klanen förlorar sitt anseende.

Svågerns roll i det hela är att vara syndabock, eftersom han inte är en offentlig person har han det lättare att hålla sig undan rampljuset och när det inte fungerar får barnen fylla sin roll. De får svara när Janne ringer. Sånt här förekommer i dysfunktionella familjer i Sverige, barnen får ta smällen när vuxna inte klarar av sitt ansvar. Men i vår kultur ser vi det som oansvarigt av föräldrarna och rent av skamligt. I skamkulturen ser man det inte så. Vi talar bara om hedersförtryck i form av hedersmord, men det här är hedersförtryck mitt framför näsan på oss. Man pratar i oförstånd om klanen som egalitär, sanningen är att i den här kulturen så handlar det inte om lika rättigheter, utan i den här kulturen har ingen rättigheter.

Özz har levt länge här, han vet vilka knappar han skall trycka på, han vänder också på det här och får åter Janne Josefsson att bli förövaren när han låtsas som det är Janne som ställer barnen i skottgluggen när det i själva verket är klanen som använder den som värn. Jag har sett otaliga filmer där man använder barn som tillhyggen genom att hota att kasta dem. Man skickar dem framför sig mot soldater.  I palestina så lär man barn att attackera israeliska soldater eftersom man vet hur vi ser på barn. Vare sig barnen eller någon annan i klankulturen har egenvärde. Barn används som gisslan eftersom man vet, att vi inte ger oss på barn. I vår kultur anser vi det fegt att gömma sig bakom barn, men återigen, vi har vår moraliska måttstock. De har sitt sätt att se på vad som är moraliskt riktigt att göra.  Vi det här laget skrattar vi inte längre. Det är uppenbart  för oss att det inte finns några gränser för Özz när han till och med kallar Janne för Creepy. Att vi inte delar moral är uppenbart. I vår kultur så är Özz beteende så apart så man undrar om alla hästarna är i stallet, problemet är att i skamkulturen får inte hästarna komma in i stallet.*

*Jag kommer utveckla det i nästa inlägg, men vet inte i vilken ordning jag tar det här.

 

© Gertrud1

Posted in Okategoriserade and tagged , , , , , , , , , , , .

52 Comments

  1. Jag håller till viss del med dig. Jag är mer rakt på sak, hela EU tydligen skickar inte hem papperslösa/illegala. I Spanien skall dom också börja få socialhjälp. Italien har inte skickat hem, men har ju bytt politisk inriktning i valet så det kanske blir. England, nej osv.
    Jag tycker absolut att alla människor är väldigt ärliga och hjälpsamma i stora delar av världen. Då det gäller Sverige har ju inga krav ställts på de invandrare som kommit hit. Oftast har en invandrare nästan fått ”rockstatus” av politikerna. Sedan klaner, beror väl på utbildningsnivån, hur dom reagerar. Kommer klanen från hög status, vet den hur man för sig. Nyrika kanske har svårare att veta gränserna.
    Sedan har vi PK maffian. Gör sitt till att ja som Özz Nujer har kunnat hållas som han gjort. Alla pekpinnar av honom till oss andra. Man kan alltid slänga fram rasistkortet eller ännu värre anklaga den personen att rösta på SD i nästa val.
    Någon skuld känner inte jag utan jag tycker bara det är dåliga politiker i Sverige som tillsammans med PKmaffian har gjort landet till vad det är idag.

  2. Det är en tydlig bild av hur folk naivt tar sina egna sanningar för att även innefatta andras, därför kommer allt fler få upp ögonen för klankulturen som inte bryr sig om vårt samhälle. Vi är endast duktiga idioter i deras ögon och den utvecklingen måste nu vändas.

  3. Pingback: Upphovsrätt på att säga ”Janne Josefsson” 25 gånger på 23 minuter | WTF?

  4. Helt otroligt bra inlägg! Jag har aldrig besökt den här bloggen tidigare, men är full av beundran inför denna briljanta analys.

  5. Ja denna artikel och analys är den mest ingående och trovärdiga förklaring till Özz Nujens beteende. Jag reagerade först med en helig vrede. Men insåg snart att det inte hjälper att knyta näven i fickan. Nä nu måste detta bli viralt.

    Människor som Özz är totalt bortgjorda när de ställs inför fullbordat faktum: ” Så tar Özz strid, han försöker dominera genom att håna och förlöjliga Janne. Samtidigt som han använder alla härskartekniker i verktygslådan så anklagar han Janne för att använda dessa”
    Detta är en exakt beskrivning av Özz spänn-blatte-beteende. EXAKT så tolkade jag hans agerande i intervjun. Till er som fick samma uppfattning:
    Sprid länken och skapa debatt på sociala media Twitter, Facebook osv.
    Samtliga papper måste upp på bordet. Sambanden mellan Mångkulturen profitörer och dess förespråkare måste avslöjas. Denna hycklande kurd är inte den mysfarbror han gett sken av.

    Analysen är av högsta klass och den förtjänar att spridas i otaliga inlägg med länken tydligt angiven:
    http://www.gertrud1.se/2018/04/27/varfor-forvantar-man-sig-att-ozz-skall-bete-sig-som-en-svensk/

    • Jag tackar för hjälp med spridning. Och ni gör ett bra jobb. Det exploderar nu vad det verkar. Men fler måste förstå vidden av problemet. 🙂

      • Akilov är ju ett praktexempel, inte ens i rättegången kunde han erkänna att han hade gjort fel. Visst han erkände sin gärning men inte att den var fel. Man ska aldrig inför klanen erkänna att man gjort fel utan framhärda t.om en rättegång som en korkad idiot istället. De förstår inte att de framstår som helt imbecilla i sitt sätt att näbba emot istället för att lägga sig ner och erkänna sina fel.

  6. Özz Nujen har frivilligt gått med på att ställa upp på en intervju. Han vet vad saken gäller. Han har dock bestämt sig långt i förväg för att inte svara på frågor utan att i stället gå till attack mot intervjuaren. Det finns bara en enda anledning att bete sig på detta sätt och det är att man är skyldig till det som ligger implicit i intervjun: att han känt till att det betalats svarta pengar.

    Hans sätt att handskas med situationen tyder på att han inte har den sorts skamkänslor som de flesta svenskar har för att göra på det sättet. Däremot vore det förvånande om han inte skulle förstå att i de flestas ögon är han långt ifrån oskyldig. Har han förstått det har han valt att offra delar av sin framtida karriär eller så är han en del av en maffia som inte drar sig för några metoder för att knäcka en motståndare. Det andra alternativet att han faktiskt inte förstår de negativa konsekvenserna för honom själv. Hur man än ser på saken är Özz Nujen en förlorare i det svenska samhället.

    • Jag har jobbat med det här länge, (har andra grejer på gång) Saken är den att lika lite som vi förstår dem förrän det exploderar i vårt fejs, så förstår de hur vi fungerar.
      Våra värderingar är en sådan integrerad del av oss själva att vi tar för givet att alla är som oss innerst inne. Jag sätter en spänn på att Özz tror att han vunnit, så läser jag hans kroppsspråk, hans ekokammare håller ju också med om det…

      Sedan kan man ju börja tänka, sedan när betalade man svarta pengar in på ett konto… Klart det här inte är pengar för utfört arbete.

      • Men vad är det han har fatt betalt för da? Och varför sätta in pengarna pa konto? Vore det för svartjobb sa vore det mer logiskt att fa pengarna i handen.
        P.S. Ypperligt inlägg! Tack och bock!

  7. Hej,
    Och stort tack för denna intressanta analys. Så nödvändig för att sprida kunskapen om skillnaderna mellan skam- och skuldkulturerna. Det har förvånat mig länge att så lite har skrivits om denna kulturkonflikt då ju kunskapen ändå funnits i landet i tiotals år. Kanske Özz Nujen genom Jannes intervju ofrivilligt kommer att bli den vändpunkt som äntligen får svenskarna att fatta denna helt grundläggande krock som bosatt sig i landet.

    Du skriver att skuldkulturen funnits här sedan vikingatiden. Kanske så, därom har jag för lite kunskap. Jag läste dock en gång – vet ej var – att en av de franska filosoferna menade att det var genom bikten som människan orkade resa sig upp från skammen till skuld, att detta är grunden för vår skuldkultur. Kristna finns också i både Mellanöstern och Afrika, men jag kan inte se att där finns samma tydliga skuldkultur som hos oss i väst.

    Tål att studera vidare.

    • Hej och tack. Jag har haft samma tankar som dig, och trott att det enbart varit kristendomen, men det har djupa rötter, det kommer mera.

    • Ja i vår kristna kultur finns ordet förlåt och möjligheten till förlåtetelse. Ty vi föds ju in i arvssynden från Adam och Eva. Jo om man jämför en kristen arab och muslimsk arab så finns det skillnader i just förlåtelsen och ödmjukhet.

  8. Stringent analys baserad på solid kunskap och rejäl bildning. Tänk om man fick läsa sådant i våra tidningar. Än finns det hopp, i debatter med min omgivning känns det ibland tröstlöst eftersom många saknar historisk, religionsvetenskaplig och filosofisk kunskap och värre är, helt saknar intresse för att själv förkovra sig i detta; så eftermiddagen ska ägnas åt att läsa resten av dina texter. Tack för dina inlägg.

  9. Vilken lysande och klargörande analys. Jag har aldrig besökt denna blogg förut, hoppas på mera texter. Jag har svårt att se ens små klipp av intervjun för jag skäms stort. Det är rent plågsamt. Han gör ett präktigt självmål, ja, enligt ett svenskt/västerländskt synsätt.

    Några reflektioner:
    Svågern som hängs ut som ansvarig är en ingift svensk, har jag läst. Kan det va så att det är han som inte är ”riktig” familj som instinktivt får offras? För systern skyddas ju.

    Och, om det nu är så att hans karriär som underhållare är över så kan han ju glädjas över att det är just vårt system och land som kommer att se till att han inte blir en paria utan kan påbörja en ny karriär och nytt liv om han så vill. För om han hade sett till att klanens anseende hade kraschlandat i dignitet som nu gjorts (enligt mig) som boende i sitt ursprungsland så hade troligen landsflykt varit en tänktbar utväg från utfrysning och kanske än värre replessarier. Med andra ord, lite tacksamhet hade varit lovvärt men jag håller det inte för sannolikt att slika känslor uppstår i en redan vuxen man som agerar som han gör.

    PS, jag skulle ge rätt mycket för att veta vad Janne Josefsson tänkte där och då, och vad han tänker nu efter att ha reflekterat.

    • Nyheter idag har en intervju med Janne, men den är under betalvägg så jag har inte kollat.
      Tack så mycket, och jag jobbar på för fullt, jag har massor i samma anda, jag måste bara sätta ihop det i rätt ordning, och är noga med mina texter.

  10. En jättebra analys av skamkulturen. Alla tänkte nog när vi såg intervjun att angrepp är inte bästa försvar här ÖZZ men förstod inte riktigt varför han angrep så hårt nu förstår vi bättre.

    Jag jobbar med invandrare och jag möts av samma sak när jag försöker förklara för dem att de har gjort fel, vuxna män skriker som DAMP barn på specialundervisningen, ingen kan säga förlåt jag har gjort fel utan bara attackerar tillbaka.

    Jag kan ge ett exempel vi tittade på en kort film i ett klassrum filmen skulle dra över lektionstiden med två minuter men vi räknade med att det var acceptabelt. En kvinna från en annan skola kom in i klassrummet och visade sin mobiltelefon att klockan var 16,00 och dagen var slut. muslimerna reste sig upp för att gå trots att ingen lärare hade sagt att det var OK. Jag har aldrig sett min kollega så arg, fast hon är lugn och vänlig. Hon talade om för muslimkvinnan att denne inte hade rätt att avsluta hennes lektion för det gör enbart hon och ingen annan, -Du är gäst när du sitter här och agerar inte sa hon. Hade någon blivit så arg på mig så hade jag lagt mig platt och sagt förlåt förlåt det var inte min mening och förmodligen fått min förlåtelse också.

    Den andra kvinnan reagerade precis som ÖZZ tryckte upp sitt ansikte i lärarens ansikte och näbbade emot nåt enormt, gudskelov var hon så uppe i varv så hon gav sig inte men inte muslimen heller. Jag tyckte muslimen uppförde sig mycket grovt och jag förstod inte hennes plötsliga aggressivitet. Nu gör jag det. de tål inte auktoriteter heller för ingen får vara bättre än de. Özz kan inte respektera Jannes auktoritet för då måste han samtidigt erkänna att han är sämre än Janne och det går ju inte.

    • Det är ju det här som är grunden i integrationsproblemet vi socialiserar varandra genom att lite fint påpeka när den andre gör fel. Hur ska de någonsin kunna passa in om de inte tål en tillsägelse. Nu är ju inte alla likadana och de verkliga flyktingarna vill ju gärna byta kultur och gör allt de kan.

  11. Mycket av kulturkrocken bygger säkert på Islam kontra kristendom och hård lutheranism som vi är fostrade i. Arvssynden vi föds som syndiga varelser det är bara så, men vi kan nå förlåtelse.

    Vi vet att vi kommer att fela under dagens lopp det är svårt att inte göra det, vi vet och vi ber om ursäkt för det, vi har förlåtelsen i vår kultur. Ordet i sig finns hos oss jag undrar om ordet förlåt ens finns på arabiska?

    • En del av kulturkrocken kommer sig av religionen men inte alla. Problemet med islam är att den cementerar skamkulturen.

  12. Hej Gertrud1!
    Hittade hit först i går kväll.
    Mycket intressant och mycket välskrivet, tack.
    Nu ligger din blogg bokmärkt på alla enheter.

    Med vänliga hälsningar,
    Lennart

  13. På utomeuropeiskt byggställe sade vår snickare till nykomlingen:
    ”Var aldrig hygglig mot någon för hygglighet ses här som svaghet !”
    Det var en annan kultur !

    I Sverige vill man ha mångkultur. Men med svensk värdegrund.
    Dvs en omöjlighet !

  14. Tack för en bra blogg jag inte besökt tidigare. Hittade hit via ledarsidorna.se

    Så insiktsfullt och kunnigt skrivet. Sån förlust bara att du inte jobbar som journalist i nån av alla de gapiga och okunniga media som i åratal tvingat på oss hur bra och härligt multikulti kommer bli för Sverige och hur synd det är om alla andra än svenskarna. Då hade tonen sannolikt varit en annan om fler journalister hade din kunskap och bildning samt förstånd.

    Ibland tänker jag att det ska bli skönt pga. åldern att man inte kommer leva så länge så man måste uppleva den totala genomklappningen. För det är plågsamt att se vad som pågår i vårt land och man kan bara ana sig till hur det kommer sluta….

    • Oj det var fina ord.
      Tyvärr verkar allt för mycket journalistiskt arbete vara ideologiskt styrt. Vi har fått en ny religion inte bara i Sverige, utan i hela väst. Vi behöver magazin som vågar ta ut svängarna utan för den skull vara partipolitiskt bundna. Vi måste kunna prata om problemen för att kunna lösa dem. You can’t change what you don’t acknowledge. Elefanten står där den står oavsett om man blundar eller väljer att titta bort.

  15. Snälla Gertrud!
    Din blogg är helt underbar, men varför har du lagt in denna bakgrund? Nu är det bara besvärligt att läsa. När jag första gången besökte din blogg var ju bakgrunden ljus och därmed texten lättläslig.
    Hoppas på fler intressanta texter från dig (och helst med annan bakgrund)

    • Tack så mycket
      Mig veterligen så har bakgrunden alltid sett ut såhär.
      Bakgrunden i textrutan är vit, ramen som är en stjärnhimmel (tror jag) har varit där från början.
      Hur ser det ut hos dig?
      Det jag har sett någon gång är att texten har skiftat i grått, men det är allt, jag sett

  16. Tack Gertrud. Nu är bloggtexten ljus och läsvänlig igen – men tidigare i eftermiddag var det så mycket mörkblå stjärnhimmel så man knappt kunde läsa.

  17. Tack, jag instämmer i alla lovorden och ska framöver läsa allt jag hinner av dina texter. Jag har länge letat efter bloggare, som sakkunnigt tar upp de psykologiska och psykosociala aspekterna, som jag ser som vår civilisations ödesproblem. Jag tror att mycket stora förändringar har skett i vårt kollektiva medvetande till följd av individualismen och mycket annat. Massor av västerlänningar verkar liksom ha stannat mentalt på ett barns eller en tonårings mognads- och erfarenhetsnivå. Som surrogat för de gamla sociala gemenskaperna har den här nya egocentrerade, självbespeglande mobbkollektivismen uppfunnits. Det som också har slagit mig är hur pass mycket av klan- / skam- / anseendekulturernas psykologi som syns även i PK-ismen och t ex i de svenska politikernas beteende. De står på en helt annan psykologisk grund, men yttringarna börjar likna MENA-kulturernas. Vi ser allt mer av utifrånstyrning, grupptryck, förnekelse, personangrepp, skamlöshet (enligt gammalsvenska normer), oansvarigt, inkonsekvent och infantilt tänkande och beteende.

  18. Gör det inte mer komplicerat än vad det är, det handlar faktiskt om basal psykologi:
    Det kallas Sektbeteende. Den egna sekten skall skyddas till varje pris, kalla det Klan, politisk eller religiös rörelse, fotbollslag (t.e.x. fotbollshuliganer)m.m.
    Att inte i alla lägen stötta ”sekten” har ett enormt högt personligt pris. Från social stigmatisering till ond bråd död.

      • Intressant, vilka olikheter?
        Jag ser ingen artskillnad bara olika varianter, olika
        ”grader i hellvetet”.
        Jag är nog lite av minimalist, vill se kärnan under alla lager av sediment och
        avlagringar.

    • Ja att man försvarar sin sekt är en sak det gör ju Horace Engdahl med men han angriper inte journalister på ett aggressivt sätt han förklarar lugnt och metodiskt sin synvinkel som en svensk man gör. Özz uppför sig som ett aggressivt mongo, och det är attacken i det hela som förlöjligar honom inte att han vill skydda sin familj, det är väl det enda man kan förstå i det hela.

  19. Bra, mycket bra Gertrud!

    Om du inte har läst den redan, rekommenderar jag dig och alla andra här att läsa ”Helig vrede” av den danske psykologen Nicolai Sennels. I boken gör författaren en jämförande analys av mentaliteten hos danska/europeiska kriminella och hos (främst unga) kriminella muslimer.

    Mycket av det som här på ett förtjänstfullt sätt nämns, om skillnaden mellan ”skam-/anseendekulturer” och ”egenansvarskulturer”, bekräftas, fördjupas och analyseras av Nicolai i denna bok.

    Texten är, liksom detta blogginlägg, både en intressant och en oroväckande läsning.

    https://www.akademibokhandeln.se/bok/helig-vrede-bland-kriminella-muslimer/9789188667021/

    Gustav H

  20. Är det äntligen en antropolog som talar? Är det verkligen sant?… Så länge har de gömt sig på sina instutitioner och helst skrivit om typ kulturell transformation bland mjölkbönder i Sudan även fast Svergie senare år borde ha varit ett smörgåsbord för socialantropologer. ”Kultur ” är nämligen socialantropologers statligt finansierade specialité . De sitter på nycklar och förklaringsmodeller för att begripa vilka mekanismer som uppstår just vid invandring och kulturmöten. Men tysta som möss har de varit trots att socialantropologiska förbundet SANT redan 2010 fastslog en vision om att antropologin skulle bli mer synlig i samhällsdebatten https://sverigesantropologforbund.org/about/vision-for-sant/ …men de kanske blev avskräckta när etnologiprofessorn karl-Olof Arnstberg på 90- talet gav ut en studie över zigenarnas kultur och deras varande i Sverige. Den beskrivningen var ofördelaktig för zigernarna. Därför blev Arnstberg rasiststämplad och förpassad ut i kylan….

    • Nej jag är inte antropolog, jag har bara gjort research under en längre tid. Jag har grävt riktigt djupt och hittat värre saker. Tyvärr är vårt paradigm helt infekterat av Marx falska dikotomi, en dogm som en hel religion vuxit fram runt. Den som ifrågasätter framställs som kättare, och stöts ut ur flocken som du skriver. Jag tänker ibland att det kan vara en fördel att inte vara indoktrinerad i någon utbildning och särskilt att ha sluppit ifrån journalisthögskolan. Det enda jag läst är psykologi. Även jag skulle ha gjort samma analys som Nina Boi, att det var fråga om en narcissistisk individ, numera vet jag att hela kulturen är narcissistisk, både individen och skamkulturen – undviker ju – skam. Tyvärr är etablissemanget i Sverige i alltför hög grad narcissistiskt, så det blir en blind fläck.

  21. Så tack Gertrud för din analys som förklarar en hel del på ett sätt som blir begriplig. Men problemet är att man måste först ha insikt om kulturens betydelse. I Sverige har många inte det. Man förstår inte kultur . Man förstår bara hudfärg. Många 30- åringar kommer hellre se Özz som en slumpartad narcissistisk individ snarare än en representant för en narcisssitisk kultur.

    • Jag är 48 år och jag uppfattade honom med som extremt barnslig tills jag läste texten om klansamhälle, jag tror inte speciellt många oavsett ålder förstår vad han sysslar med.

  22. Tack för bra text, alltid givande att läsa dina alster, jag lär mig mycket varje gång. 👍

  23. Så kan detta vara en anledning till konfliktskapandet som tycks breda ut sig i våra skolor?
    Barn från alla delar av stan börjar bli oerhört uppstudsiga och med tanke på vår pedagogik i skolan så finns det inte något gemensamt regelverk för att hålla dem i schack. Det i sin tur gör att andra barn ser vilket beteende som funkar i en knipa och tar sig an detta, i allt yngre åldrar.
    Vi ser det som konfliktskapande och respektlöst, de ser det som att behålla respekten.
    Tankar?

    • Vi har helt olika värderingar på vad som ger anseende i våra kulturer. I skamkulturen är det att dominera och ta för sig, medan det i vår kultur är att prestera intellektuellt och numera även socialt. Vissa invandrare från vissa kulturer har inte en chans där, de som kommer från skamkultuen har ingen som helst träning i självständigt tänkande. De är av banan redan från början. Det enda sättet de kan konkurrera är med våld och konflikt. Eftersom man har demoniserat manliga egenskaper som att sätta gränser och säga ifrån, och istället ger villkorslöst utan motkrav, så lär man inte barn att respektera vare sig kunskap, eller auktoriteter. Man lär heller inte barnen rätt och fel eftersom dåligt beteende inte får kännbara konsekvenser, det vill säga istället för att mota Olle i grind, så släpper man fri dessa ”Ollar” som inte klarar frihet under ansvar. De är vana vid tukt och fysisk grännssättning, det kulturella språnget är för långt, de klarar det inte, det de lär sig är att vi inte har modet manligheten och styrkan att kontrollera dem. Vilket delvis är sant, den typ av manlighet som klarar av att hålla dem kort, är demoniserad. Dessutom är MSMs narrativ att invandrare alltid är offer. The racism of low expectations och missriktad moderskärlek gör att skolpersonal blir misshandlade. Så pass har vi demoniserat våldet att folk inte tillåts försvara sig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.