Allas lika värde – Ett korthus – Have all gone mad?

korthus

”All humans beings are born free and equal in dignity and rights. They are endowed with reason and conscience and should act towards one another in a spirit of brotherhood.”

Så lyder den första artikeln i FN’s deklaration om mänskliga rättigheter på engelska. Men jag undrar: hur är det med de engelska språkkunskaperna i Sverige?  Dignity översätts alls inte med värde, utan med värdighet. Om man ser det i ett människorättssammanhang så innebär det okränkbarhet. Okränkbarhet, och kränkning är en het potatis i svenska språket där alla lägger sin egen betydelse, och blandar ihop kränkning och lättkränkthet , men om man ser hur Merriam -Webster definierar ”dignity” så förstår vi vad det handlare om. Dignity översätts:

  • a way of appearing or behaving that suggests seriousness and self-control

  • : the quality of being worthy of honor or respect

Med andra ord så innebär den första meningen, i den första artikeln, att alla människor är födda fria och jämlika i fråga om värdighet och rättigheter. Det vill säga alla har rätt att behandlas med värdighet och respekt. Möjligen skulle en bättre översättning vara att ”Alla har rätt till sitt människovärde”.

Det här är själva grundbulten i ett friskt psykologiskt förhållningssätt i alla mellanmänskliga relationer. Inom psykologin är man medveten om att miljöfaktorn vid uppkommsten av psykiska problem är just brister i bemötandet av barnet, med ett tilltal som är respektlöst och berövar dess dess värdighet. Det vill säga kränker barnet. Det är när föräldrar går emot den här principen som de fuckar upp sina barn.

Den stora delen i en psykologisk behandling är därför att bemöta klienten så att den får behålla sin självkänsla och värdighet, annars når man inte fram. Förmågan att möta en annan människa i värdighet och respekt är avgörande om vi skall skapa en positiv spiral för välmående på den här planeten.  Motsatsen till denna första paragraf är att objektifiera, samt att skam- och skuldbelägga så att individen fråntas sin mänskliga värdighet, sitt människovärde.  Att objektifiera är att välja att se en levande varelse som ett dött föremål, dvs släppa sin empatiska förmåga och se människor som föremål i avsaknad av mänskliga känslor och behov.

Detta är exakt vad som sker i krig. En krigshandling är den ulitmata kränkningen av mänskliga rättigheter. Man kan inte utöva våld och samtidigt se offret som en mänsklig varelse, med egna känslor och behov.  Man skadar inte andra människor utan avpersonaliserade och objektifierade måltavlor.  De rent bestialiska krigshandlingarna har just som syfte att förnedra fienden och frånta denne sin värdighet och självrespekt, just för att det är så effektivt. Kvinnor våldtas i krig för att frånta dem deras mänskliga värde och rätten till värdighet, men syftet är också att förnedra  landets män, och tom nationen när kvinnorna skadas och inte längre kan föda nya generationer.

Det som vi alla sett på fotografierna från Abu Ghurayb har exakt samma syfte, att avhumanisera och skända. Det räcker inte att döda det som uppfattas som fienden, utan syftet är att skända ett helt folk, en hel grupp, eller en hel nation. Man fråntar dem deras mänskliga rätt till respekt och väridghet. Just nu förs tankarna till ISIS som firar excesser i olika sätt att skända oliktänkande, tidigare har andra skräckvälden förekommit i historien tex Pol Pot.  Detta är något som sätts i system i alla diktaturer för att kontrollera folket och behålla makten, men i Sverige låtsas vi bara om det som skedde i nazisternas dödsläger. Vi ser inte att det är samma fenomen i olika tappning världen och tiden över, utan vi hakar upp oss på nazisterna för att det är lättast så.

10-million

Jag har redan länkat Sverre Sjölander samt forskning som visar på att vi människor gillar att vara elaka. Vi har det i oss rent biologiskt. Vi får smak och blodtörst och vår hjärna förändras av att utöva våld, så att vi snart får ett jaktrus av att skada. Vår hjärna både hetsar och belönar oss alltså att fortsätta.

Detta följer att det inte går att dela in människor i onda och goda, då vi alla har det i oss. Vi blir de vi är utifrån våra erfarenheter,ingen går helt fri från ondska. Börjar man tro det är man farligt ute. Vad man däremot absolut måste skilja mellan är onda och goda handlingar, för den som börjar tillåta sig onda handlingar får ju lust till fler. Om vi människor inte genom historien motarbetat dessa tendenser i vår natur, skulle vi inte gått från bestialiska barbarer som styrs av den starkares rätt, till mer civiliserade nationer.  Civilisation handlar om behärskning, självkontroll, att styras av intellekt i motsats till hämningslös aggression och angrepp.

I en civiliserad kultur lär vi oss tidigt att skilja på ”rätt och fel” handlig av våra föräldrar. Sagor och äventyr och sägner har också till uppgift att lära oss bemästra kampen mellan ont och gott inom oss själva. Vi lär oss förhoppningsvis att behärska vår ilska och agera balanserat utifrån konsekvenstänk och respekt för andras rätt till respekt och behållandet av sin värdighet. Denna inlärning sker också via socialisering i gruppen utanför familjen i fråga om dagis och skola och kamratskap. 

Som jag skrivit så är de bestialiska krafterna starka, och olika kulturer har kommit olika långt i att civilisera och socialisera människan. Hur bra det går beror på flera faktorer, dels hur högt kulturen /religionen sätter ribban, och i vilken utsträckning denna norm vidmakthålls av aktoriteter. Men det beror också på yttre omständigheter som såsom konkurrens om föda och utrymme och hot om död.   Likaså har detta koppling till intelligens vilket jag visat tidigare. Ren IQ korrelerar positivt med både EQ (förståndet att inte kränka) och SQ (förmågan att behandla andra med respekt och värdighet).

Samtidigt så finns det ju självklara skillnader inom ett lands population också, och då landar vi tillbaka på uppväxten, vi har givetvis landets norm och kultur, men vi har också tradition inom familjen/släkten och föräldrarnas psykiska konstitution. ”Barn gör inte som du säger utan som du själv gör”, är ett välkänt faktum, och barn lär sig bemöta andra såsom de själva blivit bemötta.

ett-barn-dikt

Den som blivit kränkt under uppväxten kommer givetvis kränka andra, utan att vara medveten om det. Det kommer ju dels vara det naturliga tillståndet, och det enda man känner till. Vi människor tar som regel efter vårt sätt att kommunisera hemifrån, och blir då blinda för vårt eget sätt. Det blir vår privata och ”normala” norm.  De som kränker ofta, är vad man kallar gränslösa människor, dvs de har inte lärt sig att vare sig se, eller respektera den gräns som utgör skiljelinjen, där man upphör att tala till människor så att de får behålla sin självrespekt och sin värdighet.  De ser inte gränsen för att den inte har respekterats hos dem själv under barndomen. De har inte ens lärt sig att den gränsen finns. Det enda sättet att bli medveten om detta i vuxen ålder är genom terapi, där man ser över sin kommunikationsstil och där man lär sig att ta ansvar för sina egna känslor utan att projicera dem, och sina dåliga egenskaper på andra. 

Vi ser denna projicering framförallt hos människor med narcissistiskt svart/vitt tänkande, vilka delar upp människor i bra och dåliga, och rätt eller fel åsikter. De som tycker fel, eller går emot dem blir måltavlor för deras projektioner av sin egen ondska. Detta sker ibland i organiserad form, särskilt i religioner och andra ideologier, där det finns en utvald grupp som har rätt och är goda och resten har fel och är onda. Det ligger i det narcissistiska tänket att vara utvald att vara speciell, att vara förmer.  Dessa människor ligger  efter i sin emotionella utveckling/ psykoligiska mognad och har svårt att skilja sina egna känslor från andras, det vill säga de ser granden i sin nästas öga men inte bjälken i sitt eget. De talar därför om andras hat och ondska istället för att ta ansvar för sitt eget. De klarar inte av att se sina dåliga sidor hos sig själva och ta ansvar för dem, utan projicerar dem som en projektor på andra. Jag citerar wiki:

”Projicering: Att omedvetet lägga över förbjudna känslor och egenskaper på andra. Denna försvarsmekanism är oftast i själviska syften för att kasta bort skulden från oss själva genom att beskylla någon annan för det vi själva egentligen är. Syndabockstänkandet, som även finns på kollektiv nivå och som kan utnyttjas av politiska eller religiösa ledare har och har gett oerhörda konsekvenser i den mänskliga historien, kan bero både på förskjutning eller projektion. Ett helt land, en folkgrupp eller anhängarna av en specifik religion kan demoniseras.” (Förskjutning innebär att låta ilska gå ut över en oskyldig)

Detta skedde givetvis under andra världskriget och judeförföljelsen, men det pågår ju även idag förföljese i stort och smått. Minoriteter och folkgrupper förföljs lite varstans. Men media och politiker har förenklat bilden till att det bara skulle handla om judar och muslimer, när detta tvärtom sker överallt.

Vi kan inte förenkla det så att vi beskyddar vissa som vi utmålat som offer och så är vi klara där. Vi måste bemöta det som fenomen på individuell basis. För kränkningen i den första paragrafen sker på individnivå, inte gruppnivå.  Det går alltså alldeles utmärkt för en jude att kränka en tysks mänskliga rättigheter även om vissa svimmar av den förbjudna tanken. Det är också en kränkning när en muslim kränker en kristens mänskliga rättigheter. Det händer också att socialdemokrater kränker sverigedemokrater, jag skulle till och med vilja säga att det är mer regel än undantag. Idag är Sverigedemokrater de ”tilllåtna” syndabockarna som systematiskt demoniseras inom politik och media.  I 30- talets tyskland kunde man säga precis vad som helst om judar. Idag går det att säga precis vad som helst om enskilda Sverigedemokrater, för att man anser sig ha rätten på sin sida.  Precis så tänkte de under den spanska inkvisitionen, under skapandet av Kalifatet, tredje riket, Sovjetunionen och skapandet av den ”humanitära stormakten Sverige” Detta mantra ”Allas lika värde” blir alltså skrattretande i händerna på människor som konsekvent kränker andra människor i en fanatisk tro att de har rätten på sin sida.

bertrand_russell_fools_fanatics_certainty

Politiker och journalister fråntar konstant meningsmotståndare deras värdighet när de klistrar etiketter som högerextrem, fascist, nazist på människor när detta inte är sant, utan det handlar om demokratiskt valda representer för folket. Många vänsterextrema och journalister är så övertygade om att de är på den goda sidan, att de anser att ändåmålet helgar medlen. Men FN’s resolution är inte tänkt så. Den skall gälla vid varje enskilt tillfälle i varje möte på individnivå. Alltså har Sverigedemokrater enligt FN’s deklaration rätt att bemötas med respekt och på ett sådant sätt att de får behålla sin värdighet. Varje gång en kändis såsom Malena Ernman, Jonas Gardell, Fredrik Virtanen, Henrik Schyffert eller Magnus Bettner raljerar, så strider det mot FN’s deklaration av mänskliga rättigheter.

Likaså så strider Jan Helins benämningar av politiker som högerextrema och rasister och nazister, där det saknar saklig grund, mot de mänskliga rättigheterna då det tar värdigheten ifrån människor att bli sammanblandade med så avskydda ideologier.

Givetivs är detta syftet. När konsten slutar tar våldet vid, och kan man inte diskutera sakligt så går man till personangrepp. På den nivån bedrivs agendajournalistiken idag, samtidigt som man projicerar sina kränkningar på motståndarsidan. Man håller motståndarna ansvariga för sina känslor, (projektion) dvs sitt hat. Men också för sina handlingar. I blint raseri utmålar man meningsmotståndare som hatiska. De ser sitt agerande som rättfärdigt beroende på upplevda  egenskaper hos motparten. Dessa männiksor har därför väldigt svårt att förstå vad som den första strofen innebär.

Det är rent skrämmande att ingen av dem kan förklara vad paragrafen innebär.

Människor med utpräglade narcissistiska drag är mästare på att slänga sig med psykologiska begrepp som de inte förstår. De använder dem gärna och ofta för att skamma andra och beröva dem deras värdighet. Människor som skäms har ju svårt att stå på sig, så det är ett effektivt vapen för att tysta debatt och oliktänkande. Det är en härskarteknik.  

I vanliga fall utmålar sig narcissisterna sig själva som offer, men i den politiska debatten drar de på andra offerkoftan. Jag skrev om det angående det journalistiska narrativet i de förra inläggen.  Anledningen att man gör så är ju för att de kritiska rösterna skall framstå som onda. Senast igår såg jag ett snyftreportage på Rapport om en stackars invandrarfamilj som fick en etta centralt i Stockholm när de hellre ville bo i Borlänge.  Barnet grät förtvivlat över trångboddheten. Detta är alltså flyktingar som flytt för sina liv? Journalisterna struntar i hur vi svenskar bodde i början på 1800 – talet i Stockholm, i stora salar med bara en trävägg emellan familjerna. Alla sunda perspektiv överges när statsreligionen skall hamras in som godheten och den som ifrågasätter skall demoniseras och ses som onda.  

Det är inte handlingar i sig som räknas utan om vi är med dom, eller mot dem. Ett sätt att ringa in narcissister är deras attityd ”My way or the highway” och nu har de bestämt att vi skall bli världsberömda som de mest humanitära landet på jorden, helt oavsett om det vi gör är gott eller inte. Och oavsett sunt förnuft. Alla med en halv hjärna vet att en 1:a centralt i Stockholm tar fem minuter att byta mot en större lägenhet i Borlänge. De riktiga rasisterna är journalisterna som dumförklarar invandrare och folket och tror att vi ska gå på att det är synd om den där familjen. Särskilt när bostadsbristen är så stor som den är i Stockholm. Vänsterns syn på en strukturell maktpyramid baserad på härkomst blir inte enbart löjeväckande utan också provocerande. 

Narcissister kräver underkastelse och tål inte att någon går emot dem. Då blir det repressalier. Ganska nyligen så blev Aftonbladet trollade, och SR hängdes ut med det här klippet, och genast blir åtgärden att flytta skammen bort från sig själva och därför ger de sig på de tacksamma måltavlorna Putilov och SD. Det vore helt annorlunda om deras påståenden var sanna, men de har inga bevis utan sysslar bara med att frånta Putilov hans värdighet. Och folk hoppar på drevet. Alla som bekänner sig till vår statsreligion gör gemensam sak i vad som mer liknar en häxprocess än något annat. Till och med den jovialiske Edward Blom tappar omdömet på twitter.

bring_all_the_pitchforks__by_palaeorigamipete-d5m49bd

Det finns verkligen många likheter mellan den åsiktsdiktatur som råder i landet och religion. Det är samma dogmatiska förhållningssätt. Förespråkarna är inte sakliga,  de ser inte på människor och behandlar dem inte med värdighet och respekt, utan tvärtom firar de  excesser i fördömanden. I likhet med religioner så väntar kränkande straff eller hot om straff för den som inte rättar in sig i ledet. Det finns också uttalade och outtalde påbud som strider mot den mänskliga skapelsen. Att skam- och skuldbelägga naturliga drifter är alltså ett brott mot de mänskliga rättigheterna, då individer förlorar  sin värdighet och självrespekt för att de har dem. En av de drifter som skambeläggs mest i vår tid är beskyddandet och värnandet av den egna gruppen.  Som tillhygge använder man just den första artikeln i de mänskliga rättigheterna i förvanskad form, helt utan att förstå dess innebörd.

Vidare så skambeläggs fel åsikter trots att det i de mänskliga rättigheterna står :  Everyone has the right to freedom of opinion and expression (19). I Sverige har vi också yttrandefrihet. Det är också ett mänskligt behov  att uttrycka sig att få blir hörd och tagen på allvar. Att hindra eller skambelägga eller skuldbelägga är ett brott mot den första artikeln i de mänskliga rättigheterna. Alltså är all hets och osakligt bemötande av andra människors tankar och åsikter ett brott mot de mänskliga rättiheterna: att alla individer skall bemötas så att de får behålla sin värdighet och rätt till självrespekt. 

Första strofen i andra paragrafen: Everyone is entitled to all the rights and freedoms set forth in this Declaration, without distinction of any kind, such as race, colour, sex, language, religion, political or other opinion, national or social origin, property, birth or other status. Det borde nu alltså vara klart att de som mest gapar om värdegrund är de som själva alltsom oftast bryter mot den mänskliga rättigheterna, i det att de inte bara särbehandlar människor som har fel åsikt, utan också aktivt skammar och skuldbelägger dem, tom offentligt. Man skulle alltså kunna anmäla ett flertal medlemmar i den svenska regeringen, och journalister för brott mot de mänskliga rättigheterna. 

sjw

Eftersom de med för narcissistiska drag inte har sinne för vad som är en kränkning och vad som är yttrandefrihet kommer här en lathund

Yttrandefrihet innebär inte att man får säga vad man vill. Man har inte rätt att säga sådant som kan vara kränkande för andra, dvs beröva en människa dennes värdighet på ett skammande och skuldbeläggandet sätt.

Fakta är inte kränkande

Statistik är inte kränkande.

Kritik av principer och idéer och religioner är inte kränkande. Inte ens att kritisera idén om alla människors lika värde
Yttrandefriheten täcker att man får kritisera principer, man får även försvara dödsstraffet, man får också kritisera Islam, man får tom kritisera muslimer. Det man däremot inte får göra är att angripa människor osakligt på ett personligt plan.

Att kritisera eller till och med håna Mohammed är inte att kränka 1,6 miljarder muslimer. För att det skall vara en kränkning så måste det handla om att en människa förlorar sitt människovärde i fråga om värdighet och respekt. Man kan inte kräva så mycket respekt att man står bortom all kritik.  Detta gäller även kvinnor, svarta, invandrare, ellar andra i offerpyramiden. 

being-offended

Det är däremot en kränkning mot de mänskliga rättigheterna enligt paragraf 1 att förtala smutskasta, förnedra och förminska, eller särbehandla en människa beroende på nationalitet, kön, hudfärg, ras, religion, eller åsikt, så att denne tappar sin värdighet.

Det är en kränkning mot de mänskliga rättigheterna att behandla en kvinna som om hon skulle ha halva värdet av en man. Denna kvinna tillåts inte ha värdighet.

Det är en kränkning av de mänskliga rättigheterna att ta på en kvinna på ett sexuellt sätt utan hennes medgivande. Kvinnor som utsätts för taharush och andra övergrepp tillåts inte behålla sin värdighet.

Det är en kränkning av de mänskliga rättigheterna att slå sina barn och sin maka/make eller en annan människa.

Det är en kränkning av de mänskliga rättigheterna att kasta sten på en människa även om denne är polis

Det är en kränkning av de mänskliga rättigheterna att tala nedsättande till en människa även om den människan tillhör en majoritet, eller den anses priviligerad. 

Det är en kränkning av de mänskliga rättigheterna att tala nedsättande och hatiskt även till en man.

Det är en kränkning av de mänskliga rättigheterna att tala nedsättande och hatiskt även till en vit.

Alla har rätt till respekt och att behålla sin värdighet oavsett nationalitet, kön, hudfärg, ras, religion, eller åsikt.