Özz Nûjjens jobb för sanningsministeriet är att förhindra krimtänk och införa dubbeltänk.

(Detta är en fortsättning på inlägget Så klart det finns en svensk kultur, våra värderingar har anor ända sidan vikingatiden)

 

Under tiden jag har skrivit om Özz så har jag gått igenom hans gamla krönikor, och vid det här laget börjar det se systematiskt ut. Gång på gång attackeras det svenska, vår kultur, men framförallt vår nationella identitet. Att vara svensk är att vara rasist, det är att vara avundsjuk, intolerant och småsint enligt Özz. Han har använt greppet att tala om ”oss svenskar”, och eftersom man i en skuldkultur inte drivs av prestige, så kan man skratta åt sig själv. Vi drar ju dessutom Norgeskämt, och skämtar om smålänningar och norrlänningar – såklart att man kan skratta lite åt Sverigeskämt, särskilt eftersom Özz i början blandade upp det med kurdskämt. Det var på lika villkor och mycket skratt åt kulturkrocken, men när jag går igenom krönikorna så går det från att vara roligt till att undra vad karln håller på med egentligen? Och varför bereds han så mycket plats av media?

Min första analys av Özz udda beteende på sista tiden handlade om att det berodde på krocken mellan skamkulturen och skuldkulturen. Som jag nämnt baseras anseende i skamkulturen inte på moral, utan på hur mycket din grupp kan ta för sig, och sannerligen är Nûjjens bra på att ta för sig. Det har framkommit i flashbacktråden att den summa på 85 000 som Akilov fått för städning är en struntsumma i sammanhanget och bara toppen av ett isberg. Det verkliga svartarbetet har enligt vittnen på Gotland utförts av balter och med tanke på vad som gjorts lär det röra sig om miljonbelopp. Men inte ett ljud om det i media.

Jag har hört sägas att ”svenskar är så mycket för regler”, men det verkar inte vara ett bekymmer för klanen Nûjjen. Man gör som man vill, och det verkar inte vara någon ordning alls på ekonomin. Det som i gotländsk media framställdes som renoverande av något som skulle bli en teater, rör sig i själva verket om tre stora fastigheter, *Gazeliigården (”teatern”) är inköpt av Özz bolag, den är inte renoverad, den innehåller en scenlokal samt lägenhet där svartjobbarna bott. *Skolan som köpts av Özz och Debbie är helrenoverad. (bygglov okänt) Det var antagligen där Akilov städade efter byggjobbarna .*Militärförrådet köpt av Debbie och Özz är utblåst och helrenoverat, (bygglov finns). Jag tackar Enne på flashback för sammanfattningen, och jag citerar vidare det rediga svaret på frågan om man vet att de skulle tjäna pengar på asylindustrin:

Enligt uppgift från D ska Skolan användas av släkten och teatern vara Özz replokal. Användning av militärförrådet är okänd, men enligt handlingar ombyggd till bostad. Asylboende är oklart, men svågerns bolag ”Othem omsorg AB”, bildat 2015, indikerar att detta var planerat: ”Bolaget ska också bedriva boende för ensamkommande flyktingar”.
Renoveringskostnader är snarare miljonbelopp än hundratusental för de två renoverade fastigheterna (om det gjorts vitt).

Du som är så duktig, som alltid gör rätt för dig, aldrig fuskar med skatten, som alltid ställer upp för andra, aldrig ljugit och aldrig sjukskrivit dig för att du inte orkar eller känner dig trött och sliten, du som är så bra, du som är så på och påhittig och glad och framåt och så kommer dom… De står där på sina bara knän, eller sitter på sina rövar, och tjänar pengar, stora pengar, enorma pengar, bara genom att tigga!? [………]

 Jag anar att det återigen är den gamla goda svenska avundsjukan som ligger där och lurar.

Erkänn att du innerst inne är avundsjuk på dem…

Det blir tydligt att krönikan går ut på att försvara det organiserade tiggeriet. Özz förlöjligar att vi upprörs av deras bluff, att vi känner oss lurade när vi får reda på att det hela är organiserat. Att de som kommer hit arbetar åt tiggarbaronerna  som lever i palats i Rumänien och att det är dit våra pengar går. Krönikan är ett angrepp på hela vår kulturs värderingar, levererat av en fuskare. Det är en lögnare som försvarar lögnen i en kultur som anser att det är förkastligt att inte arbeta/dra benen/årorna efter sig. Och än värre att vara oärlig, att ljuga.

Özz projicerar sin egen narcissistiska avundsjuka på oss. Att det överhuvudtaget går, beror på det Aksel Sandemose beskrev som Jantelagen. Den går ut på att  vi inte skall förhäva oss, att vi inte skall tro att vi är nåt. Att vi inte ska tro att vi kan lära andra något. Detta kristna kulturella krav på ödmjukhet ända in i absurdum, rimmar väldigt illa med påståenden om att vi skulle vara avundsamma. Särskilt då även avund är en dödssynd i den kristna värdegrunden. Kristendomen lär också ut tolerans och fördragsamhet. Vi är ickedömande då kristendomen lär att den som är utan synd må kasta första stenen, detta gör att vi inte lägger oss i andras sätt att leva, för vilka är vi att kritisera dom? Jantelagen kräver också ” Du skall inte tro att du är bättre än vi,  du skall inte tro att du har något att lära oss, så nej vi väljer att se bort.

De arrogant goda™, de som är lite förmer än vi andra, och inte hålls tillbaka av vare sig vikingamoral, kristendom eller Jantelagen väljer att se Özz som ett offer de måste beskydda mot oss andra, de onda rasistiska svenskarna. Men det är inte rasism att ställa samma krav på ljusbruna och bruna människor som på oss själva. Tvärtom. Det är inte vi som särbehandlar invandrare, det är inte kritikerna som ställer lägre krav på invandrare för att de anser inte förstår bättre, och se där Özz AKA Semper Batallius i Asterixalbumet har lyckats att så split och tvedräkt mellan svenskar. Liksom i serialbumet börjar vi beskylla varandra för rasism. Vi blir arga på varandra och börjar se varandra som fiender istället för att hålla ihop.

Det finns en orsak till att jag i varje inlägg tar upp att Survival of the fitest är de som bäst förmår anpassa sig till habitatet. Här måste man ju säga att klankulturen gör detta fantastiskt bra eftersom de inte likt oss tar sin överlevnad för given. Skall den svenska kulturen överleva så måste den också anpassa sig till det förändrade habitatet (livsbetingelserna). Antingen assimileras vi av klankulturen, eller så måste vi inse att alla människor inte vuxit upp i en kristen skuldkultur med moral från vikingatiden.

Som jag skrev i förra inlägget så har svenskar en hög arbetsmoral och anser att man ska göra rätt för sig. Den publik Özz vänder sig till är i huvudsak medelålders och består framförallt kvinnor, det är också de som ger mest till tiggarna. Det är något som inte stämmer här. Özz kan omöjligt rikta sig till sin publik i sina texter, han avser ”de andra svenskarna” de som inte är så godhjärtade som Özz och hans medberoende tanter. Özz sår tvedräkt och splittrar nationen när han skickligt gör ett ”vi och dom” i vår nation. Han delar upp svenskar i de empatiska/de oempatiska, de godhjärtade/rasisterna. Han matar de arrogant godas™ självgodhet genom att snacka skit om de påstådda ”andra”, de dåliga svenskarna, de som är avundsamma missunnsamma och rasistiska. Han är givetvis inte ensam, det har under årtionden trummats in att rasism är ett jätteproblem i Sverige, trots att vi är världens mest toleranta land, och har fler och allvarligare problem.

Men de arrogant goda™ får kvitto  på sin egen ickerasistiska förträfflighet och lapar i sig som grädde. Det är så här narcissister drar till sig ett hov av beundrare. Narcissisten tillfredsställer människors behov av att känna sig speciella, lite förmer än de andra, de dåliga. Så skapar man ett helt unikt vi. Narcissisten skapar en känsla av samhörighet med sina beundrare. Det är inte konstigt att det är artister som hakar på godhetstrenden för att få mer bekräftelse och att få sälja mer. Det mimetiska (härmande) begäret gör att människor vill vara som dem, ha det de har, tycka som dem. Gardell erkände öppet angående sin twitter, att han twittrade för att nå sin publik mellan gigen. (hålla intresset vid liv) Vi vet alla vilka som har använt twitter och insändare i kvällstidningarna på det här sättet. Det är världens äldsta säljarknep att få kunden att känna sig lite smartare, lite bättre och lite godare än de andra som inte köper det som saluförs.

Men alla låter sig inte manipuleras på det sättet.  Alla är inte beroende av andras bekräftelse, och håller därför huvudet kallt. Många svenskar irriteras av tiggarna eftersom, de inte är hederliga på något sätt. De har tiggt pengar av oss under förespegling att man är så fattig att man måst tigga till mat.  Samtidigt har man råd att ha mobiltelefoner för tusentals kronor, ringa hem, samt har råd att åka hit och tillbaka igen. Borde inte pengarna användas på ett annat sätt tänker folk? Tiggeri är inte förenligt med vår kultur att dra sin egen åra och göra rätt för sig. Om man är arbetsför så arbetar man, man ligger inte andra till last. Det enda som liknat tiggare i svensk kultur var luffare, men det var inte riktigt som i Rasmus på luffen. Luffare var människor som inte fått en fast anställning, därför gick de runt mellan gårdarna  i socknen och sökte tillfälliga arbeten mot mat och tak över huvudet. De tiggde inte pengar, de arbetade för dagsransonen av mat.

Det har gjorts försök att få romerna att arbeta för pengar i en del kommuner, man har till och med låtit dem arbeta svart, men det har inte fungerat. Den romska kulturen är inte en ”vikingaroddarkultur”. Det är en klankultur. Tyvärr anlägger även Magda Gad ett offerperspektiv här. Alla låtsas som vi alla är likadana innerst inne egentligen. Men när man betalar tiggare här, så stöder man en kultur där man överger sina egna barn. Helt klart har inte de fattiga romerna det särskilt bra i Rumänien, men det hade inte de rumänska barnhemsbarnen heller. Och de rikare romerna struntar i de fattiga romerna , sådan är klankulturen, i anseendekulturen värderas människor utifrån hur mycket de äger.

Så Nej Özz det här handlar inte om avundsjuka, det handlar om en kulturkrock.  Svenskarna drar än mer öronen åt sig när det visar sig att man i den romska kulturen köper/kidnappar handikappade barn och vuxna för att sko sig på svenskarnas empati och välvilja. Det är fråga om ren trafficking som affärsmetod, och den bedrivs av romer. Det var/är också romerna som svalt sina egna eller köpta barn för att få stanna. De så kallade apatiska barnen var inte psykiskt knäckta, det var romer som svalt dom med flit.  Detta är common knowledge. Regeringen vet det, även om journalister förnekar det. I den romska kulturen har man seder som kusingifte och brudköp, bruden får gärna vara 12 så hon inte hinner bli fördärvad. Den romska kulturen har sitt ursprung i skamkulturen hos nomader. Liksom i den övriga skamkulturen ser man sig som förmer än andra.   Att Özz inte ser  och förstår kulturkrocken är inte konstigt, då även han har sitt ursprung i en nomadisk klan och skamkultur.  Angående romerna som offer, så kan vi stanna vid att den romska kulturen har lite annan syn på arbete, de anser sig stå över sånt. Man försörjer sig helst på att göra affärer,  min källa här är romerna själva, och socialstyrelsen vet om det här.  Men Özz hävdar.

Erkänn att du dessutom är besviken på dig själv,  ja till och med arg på att du själv inte kom på en sån briljant och genial och egentligen jätteenkel idé att bara sitta där på sin röv och casha in de stora pengarna, de stora sedelbuntarna som du själv drömt om och trängtat och längtat efter.

Ja! helt klart, så måste det vara, enda anledningen till att motsätta sig tiggeriet är att man är en dålig människa. En som inte delar värdegrunden att alla människor är likadana och att vi alla måste dela med oss av våra pengar, som vi syndare har stulit från kolonierna. Det är ju egentligen deras pengar, de där bruna människornas som vi alltid varit så elaka mot, herregud vi har väl läst Katizi? Vi har såklart en skuld att sona mot romerna…

 

Özz raljerar vidare över att vi är kreativa, och det är vi. Vi är också riktigt bra på att organisera, vi har, som ett av ganska få länder även organiserat de fattigas försörjande så de slipper vara helt utelämnade till andras godtycke. Både Bard och Flam uttryckte på diskussionen inför a Swedish Elefant uppfattningen att välfärd handlar om att betala skatt för att slippa ”ta hand om mamma”. Ingen förvånande uppfattning kommande från narcissister, men det är fel, det handlar om att gamla, sjuka och svaga skall slippa vara utelämnade åt andras godtycke. Utan kunskap om historia så famlar man i blindo, om man vill skapa en annan framtid. Det är såklart i ljuset av vår historia som vi måste diskutera vilken välfärd vi vill ha, utan kunskap går det inte att göra en vettig konsekvensanalys, och särskilt inte angående invandringens kostnader.

På 1200- talet i Sverige fick respektive socken ansvar för de fattiga. Eftersom vi var katoliker så var det den katolska kyrkan som fick ansvaret. Den helige andens orden upprättade i städerna så kallade ”helige andens hus”, vilket kort blev helgeandshus i vilka man tog hand om sjuka och fattiga. Systemet behölls efter reformationen. Bilden ovan från Wiki är en modell av Helgeandsholmen i Stockholm på 1800 talet. Huset med trappstegsgavel är Helgeandshuset. Idag ligger riksdagshuset på denna Helgeandsholmen. Inom Islam så har man Zakat, alla skall betala 2.5 % av sitt överskott till de fattiga, de skulle därmed kunna vara självförsörjande eftersom denna skatt är en av Islams grundpelare.

1642 skrevs i Sverige en tiggarordning baserad på Luthers katekes: Denna menade att de högre stånden inte bara hade makt över de lägre, de hade också  skyldighet att sörja för dem. Prästen  skulle vara ett föredöme för sin församling, och vaka över den. En husbonde skulle vara som en far inte bara för sin familj utan också för tjänstefolket. Man hade också ansvar för gamla föräldrar. Den första förordningen för socialhjälp kom sig alltså av reformationen av kristendomen. Ansvaret lades i första hand på anhöriga, och i andra hand på församlingen som skulle uppföra sjukstuga och fattigstuga för gamla och sjuka, sant barnstuga för de föräldralösa även på landsorten.  På de platser där sådana inte fanns så skulle de fattiga gå rotegång det vill säga gårdarna fick turas om att ta hand om de så kallade fattighjonen, det kunde också ges ett tiggartillstånd men det gällde enbart inom den egna socknen.  I övrigt var all form av tiggeri förbjudet.

1847 stipulerade att varje kommun skulle inrätta en fattigvårdsstyrelse, bestående av sockenstämman där kyrkoherden var ledamot. Det blev en laglig skyldighet att betala fattigvårdsavgift till fattigkassan. Styrelsen skulle dela ut bidrag från fattigkassan, eller ordna antingen en plats på ett fattighus eller en utackordering till den behövande. Rotegång avskaffades för barn, man höll istället fattigauktioner där barnen placerades permanent hos de som krävde minst betalt. Inhysejonen arbetade som motprestation, men dessa fattiga fick också rätt att lämna in klagomål

1853 års fattigvårdförordning krävde att fattiga tvingades vara bosatta längre tid i en socken för att få rätt till fattighjälp, bidragsgivarens rätt att kräva arbete av inhysejon skärptes. Befolkningsexplosionen, beroende på fred,  bättre mat, bättre hygien och obligatoriska vaccinationer, gjorde att det blev fler om kakan och reglerna hårdare. Hur skulle man kunna ta hand om alla? 1871 förlorade alla utom sinnessjuka och föräldralösa barn rätt till hjälp från samhället.  Människor emigrerade, de som stannade svalt och barnafödandet sjönk dramatiskt.

1918 slutar man se fattigvård som en fråga om barmhärtighet, och börjar se det som en samhällelig plikt att värna om de fattiga. Det är helt i enlighet med upplysningens och liberalismens syn på människan, där man ser det som en del av det sunda samhällets utveckling att värna om den enskilde medborgaren som en del i värnandet av släktets, och hela nationens välfärd. Detta verkar dagens liberalism helt ha frångått, men för oss medborgare är det högaktuellt, skall vi som den muterade Haplogen vi är resultatet av överleva i ett längre perspektiv så måste vi värna vår särart. Det insåg man i början på 1800 talet, att ska vi överleva som släkte så kan vi inte slå ut våra egna medborgare. Politisk ståndpunkt korrelerar med själsliga förmågor, givetvis drivs de personlighetsstörda av egenintresse för sig och sin avkomma. Men i ett längre perspektiv handlar det om att överleva som nation, för det krävs att man samarbetar inom nationen och håller samman den mot yttre hot. Enade vi stå, söndrade vi falla. Idag talas det om att se empati som ett problem. Men man blandar ihop begreppen, det som de arrrogant goda™ känner är sympati, det ställer inget krav på att engagera sig personligen. Verklig empati, kräver att man känner igen sig att man kan relatera, och att man själv tar fram en skräddarsydd lösning för en enskild individ.  Det är inte empati att sympatisera med flyktingar och hävda att ”vi har råd”.  Poängen här är att 1918 så insåg man att – vi behöver varandra, vi måste skapa en större gemenskap inom vår grupp.

Rent historiskt så har man alltså ansett att de enda som varit förskonade från arbetsplikten var gamla och sjuka, men inte andra. Under befolkningsexplosionen fick de som var arbetslösa vandra mellan gårdarna och erbjuda arbete för mat och tak över huvudet, men dessa luffare fick inte röra sig utanför den egna sockengränsen. I städerna anhölls de som tiggde eller prostituerade sig för  lösdriveri och sattes på tukthus och spinnhus. Man kan inte döma dåtiden efter nutida moraliska regler, den hårda synen på prostitution handlade om att förhindra spridningen av syfilis, det handlar inte om att se kvinnor som syndabockar, de var deras verksamhet man av förklarliga skäl kunde reglera.

Även om det historiskt varit svåra förhållanden, så har vi försökt sörja för de fattiga. Ingen har sitta på gatorna och tigga för maten här.  I en kultur där man ser upp till den som arbetar, och där det är hedersamt att inte ligga andra till last, och därför varit förnedrande att behöva tigga så var de system bättre än att tigga. Därför har heller inte tiggeri varit ett tillåtet sätt att försörja sig, och därav ser också vår lag ut som den gör för icke medborgare. I enlighet med utlänningslagens 8 kap 2§ ges polismyndigheten rätt att avvisa personer:

”om det kan antas att han eller hon under vistelsen i Sverige eller i något annat nordiskt land inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt”.

Givetvis skrivs inte en sån här lag ur luften, vad det handlar om är att förhindra prostitution och lurendrejeri. Människor som inte behöver möta den man gör affärer med dagen efter, gör så klart affärer på ett annat sätt en den vars inkomst beror på sitt goda rykte. Det har inget med rasism att göra att kräva att människor beter sig hederligt utifrån vår kulturs mått mätt.  Av samma skäl får vuxna män som lurar sig till bidrag och särbehandling istället för att göra rätt för sig, det svenska blodet att koka. De passar inte in här, de sviker sammanhållningen i nationen och därför säger man – Nej ut!  Det har inget med rasism att göra, det har att göra med vår moral och vår historia. De är níðingr och därmed har de förverkat rätten till beskydd i det allmänna rättsmedvetandet. Det har inget med rasism att göra, det har att göra med kultur.

  

Svenskar har alltså en i ryggmärgen inpräntad och internationellt erkänt hög arbetsmoral och pliktkänsla. Denna pliktkänslan är en del av det svenska kulturarvet. Fattigvårdslagen innebar att medborgaren inte längre var utlämnad till slumpen. Detta skydd mot olycka från statens sida gjorde att svensken blev ytterst lojal med den svenska staten. Det här snappade företagare upp och gav sina anställda förmåner. Den som mådde bra presterade bättre och var företaget troget. Exempel på det är LM Eriksson och senare SAS. Under andra världskriget så lånade den lojala svenska allmänheten ut sina egna besparingar till staten för att finansiera upprustningen, med så kallade obligationslån.  Finansminister Ernst Wigfors erkände att den gemensamma kassans finanser inte skulle räcka till ens om skatterna höjdes. Det svenska folket i folkhemmet var lojalt och skrapade ihop nästan 2 och en halv miljard i tre obligationslån mellan 1940 – 42. Summan motsvarar i dagens penningvärde 62 miljarder kronor.

Att det här kunde ske berodde så klart på vår starka sammanhållning där vi värnade varandra. Vi var stolta och nöjda med vårt land, vår nationalism och ”vikänslan” var stark. Att man värnar varandra är det som skapar känslan av tillit, och det är därför det är så förödande att låta människor som Özz hållas eftersom han aktivt agerar för att slå sönder tilliten till varandra för egna politiska syften när han utmålar ”de andra” svenskarna som de som inte vill hålla samman, när problemet är att vissa grupper inte vill vare sig integreras eller assimileras i de svenska värderingarna, och därmed värna nationen.

Andra världskrigets folklånen var möjliga tack vare att vi såg nationen Sverige som vårt fädernesland och den svenska natione som en  väldigt stor familj, där landet  var vår mor som fött oss, och staten den far som beskyddade oss. Givetvis var det vår ömsesidiga plikt gentemot fosterlandet att ytterligare lägga manken till när det behövdes. Fosterlandskärleken ledde inte bara till att vanliga medborgare finansierade vårt försvar, det innebar också att människor som inte själva inkallades, organiserades sig i en mängd frivilligorganisationer, alla var redo att göra sin plikt för fosterlandet. Givetvis är inte detta unikt för Sverige, det är i mångt och mycket något som gäller i vår del av Europa. Nu när det brinner så kommer polacker och fransmän och hjälper oss släcka. Polackerna är tydliga med att de hjälper ett brödrafolk, det vill säga medborgarna i Sverige. Att de gör distinktionen beror ju på att politikerna svikit inte bara sitt eget folk, men även gett sig på polackerna.

Att göra sin plikt är alltså grundbulten i vår kultur och den har gällt alla samhällsklasser, även monarkin. Sveriges konung under andra världskriget, hade som valspråk var Med folket för fosterlandet.  Hans efterträdare, Gustav den VI Adolfs valspråk var ”Plikten framför allt”. Även tidigare konungars valspråk har gått i samma anda: Gustav III ”Fäderneslandet”, Oscar I ”Rätt och sanning”, Karl XV ”Land skall med lag byggas” Oskar I ”Brödrafolkens väl”. 

Vi  ”kreativa och organiserade” svenskar har alltså till skillnad mot klankulturens inbördes konkurrens mellan varandra uppfostrats till att känna en plikt mot roddarlaget, nationen och riket Sverige. Vi gör inte som romerna, struntar i våra fattiga. De arrogant goda™ är upprörda över den rumänska regeringen, men vad med romerna själva? Har inte de ansvar för sina egna? Det är ofta vänstermänniskor som hävdar att det är vår plikt att hjälpa romerna ur fattigdomen, men de har inte klart för sig att klankulturen är en konkurrenskultur. Det enda de gör är att agera medberoende och vidmakthålla klanhierarkin i den romska kulturen. De utgör  ju marknaden för användandet av traffickingoffer på samma sätt som den som går till en prostituerad i den industrin.

 

 

Många klagar på att vi har för många lagar, men en del av dem är vad som gjorde Sverige till Sverige. Vi har lagliga plikter såsom värnplikt, vi har skolplikt, vilket medförde att barn fick lov att gå i skola istället för att tvingas arbeta. I trafiken har vi stopplikt och väjningsplikt. Vi har anmälningsplikt vid brott. Ett mer modernt ord för plikt är skyldighet, och i lagen har vi också inskrivet ett antal skyldigheter. Gentemot staten är vi skyldiga att deklarera inkomst och betala skatt, Hepp Özz Nüjjen! Vi har lagliga skyldigheter  gentemot andra medborgare/roddare i form av att hålla god hygien i hanterandet av mat, liksom att hålla fastigheten i ett sådant skicka att brevbäraren kan kunna sköta sitt jobb utan att riskera att bryta benet.  Vi har också skyldigheter att att varna och tillkalla hjälp för andra vid fara (domprosten i Visby använde detta egenmäktigt, vilket togs allvarligt på)

Vi har helt enkelt lagliga skyldigheter gentemot andra medborgare i nationen vilket skapar sammanhållning.  Det är när alla känner sig delaktiga som man blir lojal mot gruppen. Sammanhållningen byggde Sverige, men enade vi stå och söndrade vi falla. Och det är därför Sverige faller samman med den stora invandringen. De arrogant goda förstår inte att oviljan till lojalitet inte handlar om ”utanförskap”. Det handlar om kultur.  Det är helt omöjligt att vara lojal mot en nation vars kultur man anser är felaktig. Vi bjuder in invandrare att vara en del av vår nation, och vissa försöker själva blir assimilerade och allt tuffar på.  Men kommer man från ett land med en svag stat som inte erbjuder medborgarna skydd så har man ingen erfarenhet av att vara lojal mot en stat. Kommer man från klankulturen har man ingen erfarenhet eller ens vilja att vara lojal mot vare sig staten eller nationen. Det är detta de arrogant goda™ inte förstår. Sverige är byggt på plikten mot det gemensamma. Vi har både lagliga och moraliska skyldigheter mot varandra här.

I vårt yrkesutövande har vi skyldigheter i form av säkerhet, det gör vårt system rigitt trögt och byråkratiskt, men i jämförelse tryggt och säkert. Läkare och annan vårdpersonal har skyldigheter att inte göra fel. Man skall  heller inte kunna dö i Sverige för att en fastighetsägare vill tjäna maximalt och därmed skiter i att hissen inte är säker. Det skall heller inte ske att rulltrapporna börjar skena åt fel håll.   Tyvärr har vi gjort avsteg från vår moral när vi ger politiker och tjänstemän ansvarsfrihet, så de slipper dras till tings, men vi har åtminstone fortfarande vett att skydda medborgare. Den här omsorgen om andra är något som bara existerar i väst, det är att arv från synen på det personliga ansvaret för sina handlingar, samt synen på den starkares skyldigheter mot de svagare från protestantismen.

Även moraliska plikter har sitt arv från våra kristna värderingar .Vi ser det fortfarande som en plikt att vara en god medmänniska ( vilket land tar emot mest flyktingar och varför dränks just Sverige i tiggare?) Det är också en moralisk skyldighet att vara hederlig. Därför är också det ohederliga, lögnen, den som smiter undan, den som är feg, något av det vi föraktar mest, vi kallar det att vara utan ryggrad, en syltrygg, en sillmjölke osv.

Detta fokus på att göra det som som krävs av oss, syns tydligt i vår beundrad för kompetens och prestationer. Vi konkurrerar genom att vara duktiga på det vi gör, inte genom att fuska, luras, stjäla, dagtinga, luras, skrika eller slåss som simpla barbarer. Vi ser det därför som vår plikt att inte bruka våld, att inte ljuga, inte stjäla, och inte fuska. Givetvis blir det en enorm kulturkrock med människor som inte delar vår moral, som inte har samma värderingar.  Men hela vårt system är uppbyggt på att vi kan lita på varandra. Hela vårt samhälle är konstruerat utifrån att vi kan lita till varandra.  Givetvis är inte alla invandrare kriminella, men med ett helt annat förhållningssätt till vår moral, plikter och till och med regler, skriva och oskrivna så är det inte konstigt att det hela tiden blir små friktioner.

Det bästa sättet att förstå fenomenet med en pliktkultur är att gå tillbaka  till ordens exakta betydelse.  Ordet ”plikt” kommer av verbet ”pläga” i betydelsen göra det som är brukligt. I Sverige är det alltså brukligt att vara plikttrogen. Den motsvarande engelska benämningen ”duty” kommer av ett latinskt ord debitum =”skuld”, duty handlar alltså om vad man är skyldig att göra. (enligt moralen) Dutry har också betydelsen arbetsuppgift. Ett annat engelskt ord för pikt ”obligation” kommer av det latinska ordet obligatio som bygger på verbet ligare = ”binda”. Det handlar alltså om att man förbinder sig, ”blir bunden”, att göra det moralen kräver. Vår kultur bygger alltså på att vi har ett individuellt ansvar gentemot hela nationen. Tack vare vår samarbets och organisationsförmåga har vi fått ett samhälle att fungera utan våld och hot. Tack vare dessa plikter och skyldigheter har nationen varit en självreglerande organism. 

 

 

Per Brinkemo talar ofta om att vi måste förstå andra kulturer om vi vill att integrationen skall ha en chans att fungera. Givetvis har han rätt, men verbet integrera betyder att förena två enheter till en. Det är lite som ett giftermål: Man förblir två separata enheter men uppgår i en gemensam helhet. För att det ens skall gå, så måste båda kontrahenterna vilja integreras och sträva mot det gemensammas bästa. Vad som sker i Sverige idag är till viss del ett tvångsgifte mellan två ovilliga parter, där bara den ena söker en gemensam lösning.

Det som kännetecknar ett fungerande äktenskap är omsorgen, viljan till förståelse och ömsesidig respekt. I Sverige har vi som många tidigare påpekat, lyckats integrerats med stora grupper, det har invandrat finnar, holländare valloner och tyskar.  De senare är till och med assimilerade och vi ser oss nu alla som svenskar helt oavsett hur vårt efternamn klingar.  Tvärtom vad som hävdas har vi aldrig haft en konkurrerande klankultur, och vi satte tidigt det gemensamma före det individuella, inte av tvång, utan ifrån vetskapen att resultatet blir bättre när man samarbetar istället för att enbart hävda sig och sitt. Survival of the fitest betyder som jag tjatar om inte om den starkares överlevnad.  Det handlar om den bäst lämpade för habitatet. Vi är flockdjur och därför behöver vi gruppen för våra geners överlevnad. Om man konkurrerar inom gruppen så slutar den samarbeta och försvagas och skyddet för avkomman blir sämre. Det ligger i alla andra gruppers intresse utom den svenska nationen att vi strider och konkurrerar inbördes. 

Samarbete är nyckeln till alla fungerande relationer,  det är nyckeln för ett fungerande äktenskap, för en fungerande arbetsplats, och för en fungerande nation, för en fungerande federation.  Survival of the fitest för flockdjur handlar främst om att snabbt kunna anpassa sig till förändringar, och likt ett fiskstim ändra riktning istället för att alla simmar som de vill. Fiskstimmets funktion handlar om safety in numbers, den fisk som är för sig själv blir snabbt mat.  Förutsättningen för att nationer ska överleva är att likt fiskarna vara vaksamma och på alerten  inför hot, samt hålla ihop. Kampen om makten över tillgångarna vilar aldrig och den grupp som inte skyddar sig går under.  Hippiesarna har missförstått kärleksbudskapet, älska din nästa som dig själv. Är man för hög älskar man hela världen, men inget säger att hela världen består av hippiesar med samma inställning.  Olika nationer förhåller sig olika till den egna ingruppen.  Den judiska kulturen präglas av en stark lojalitet gentemot andra inom nationen, på så vis har man inte bara överlevt, man har också stått emot att assimileras genom årtusenden. Sammanhållningen gör också att man hjälper varandra och stöttar varandra över hela jorden. Detsamma gäller den muslimska gemenskapen Umman. Man är framförallt lojal mot andra muslimer om man är aktivt troende. De religiösa plikter man har gäller bara mot andra muslimer. Det är bara kristendomen som inte gör skillnad. 

I klankulturen har man visserligen moraliska skyldigheter gentemot den egna klanen, men dessa upprätthålls via tvång och grupptryck, det som kallas hedersförtryck.   I Sverige talar vi bara om det sexuella förtrycket, men det rör alla områden i livet. Det går inte att jämföra som SVT gjorde med Jehovas vittnen, eftersom den har uppstått i en skuldkultur med en yttre moralisk kompass som skiljer på rätt och fel. Det är inte så det fungerar i skamkulturens Anseendekultur,  det avgörs från situation till situation av patriarken/klanledaren/maffiabossen.  Det är en dysfunktionell familjestruktur utan omtanke om andra. Inget fokuserande på samarbete, bara på lydnad underkastelse och tvång.  De klaner som är högre upp i hierarkierna har inget intresse av gemenskap och lojalitet, man ingen anledning, då det primära målet är att öka den egna klanens makt och inflytande. Därför ser man till att få sina rättigheter här, men anser sig inte ha några skyldigheter. 

Det här med mångkulturen är inte genomtänkt. Vi är alla hemmablinda, vi ser inte med automatik den egna kulturen och dess historiska rötter, lika lite som vi känner vi vet hur vi själva luktar. Man ser inte sig själv förrän i mötet med den andra, när man uppdagar vad som skiljer, men de arrogant goda™  har inte reflekterat över detta utan bara tagit för givet att alla beundrar Sverige och vill ta efter våra värderingar när de kommer. Så är uppenbarligen inte fallet. De arrogant goda™  är också tillräckligt välbeställda för att bo långt ifrån mångkulturen, och skulle den närma sig så flyttar man till ett bättre område så de konfronteras inte med att många människor som kommit givetvis tycker att den egna kulturen är bättre.  Därför har man heller ingen lösning och behandlar därför invandrare som svenskar, och tror att allt löser sig bara de blir informerade. Man satsar på broschyrer och dialog utan att kunna erkänna att alla inte vill, och vissa förmodligen aldrig kommer att vilja.

Den socialistiska idén går ut på hierarkier kommer sig av vissa människor hålls nere. Detta passar både narcissister och människor i skamkulturen som handen i handsken.  Människor som inte mognat till att ta ett  personligt ansvar skyller alltid ifrån sig. Özz utmålar sig hela tiden som ett offer, han har inga problem att fara med osanning och utmåla svenskarna som rasister som försöker hålla honom nere. Vänstern som hela tiden söker nya offer att hetsa mot de som är högre i hierarkin spelar honom i händerna. Den hierarki vi hade i Sverige på 1600- talet var inte sund. Men den tog vi itu med under upplysningen. Idag är vi alla lika inför lagen, vi är alla lika inför lagen, och därför borde Özz och hans syster åka dit så de visslar om det. Men istället så framställs de välbärgade guldbehängda rika immigranterna som offer för förtryckare, av medel och överklassjournalister som inte vet något om den svenska allmogens historia.

För bara 150 år sedan var 95% av svenskarna i allmänhet så fattiga att det inte gick att hålla ihop familjen. Barnen måste börja tjäna tidigt och fick då flytta hemifrån. Antingen fick de ta tjänst, eller så auktionerades de ut till lägstbjudande som gratis arbetskraft. För bara 150 år sedan dog 8 % av svenskarna innan de uppnått 19 års ålder. För hundra år sedan dog 5%. Medellivslängden var för 150 år sedan 44.5 år, och för hundra år sedan  57 år. Fram till för precis 90 år sedan var utvandringen från Sverige större än invandringen.

Den ekonomiska trygghet vi har idag har vuxit fram tack vare att vi tog till oss upplysningens idéer och valde att samarbeta som en nation. Vår nationalism fick oss att se oss som ett gemensamt folk, med en gemensam färdriktning trots att Sverige egentligen består av både danskar (Skåne), finnar, tyskar, valloner och holländare förutom oss svenskar. Vår starka nationalism har gjort att vi inkluderat alla som sitter i båten och ror. Därför har vi också sett Kalifatides, Wresvjik, Batra, Lindfors, Markolio, Maggio, Luuk, Tolstoy, Timbuktu, Darin osv, som svenskar, då de velat dela vårt språk och våra värderingar och hjälpt till att ro.

Vi är inte rasister, vi hade inget problem med Reefat el Sayed, han blev till och med årets svensk! Det vi hade problem med var att det visade sig att han ljugit om sin doktorshatt, och det samma gäller Ludmila, hon var älskad som en svensk, tills vi fick veta att hon fuskade. Vi hade heller inget problem med Özz, Soran eller andra invandrare förrän det visar sig att de inte delar våra värderingar. Vi blev förbannade på Soran för att han inte behandlar kvinnor väl, och vi är förbannade på Özz för att han är en parasit. Men vi har inte gjort skillnad på dem och oss, de behandlas som vem som helst och har samma rättigheter och samma skyldigheter att passa in i vår kultur som alla andra. I Sverige och övriga västvärlden är normen, det vill säga det normala att fokusera på det gemensamma och på moralen, plikten, skyldigheten gentemot nationen, och lämna etnicitet utanför eftersom det inte hör till saken. .

Så är det inte utanför väst, där är rastänkande det normala, det vill säga norm. Vi ser det på Özz, hans krönikor handlar alltid om etnicitet. Man är kurd eller svensk. Han kan inte hålla isär sak och person, han ger sig på svenskar som etnicitet, han kallar svenskar rasister. Soran har också alltid kallat svenskar rasister. Rasism är att göra skillnad beroende på ras visst finns det enstaka rasister i Sverige men den svenska kulturen är inte rasistisk.  Det är inte en del av vår kultur, vår kultur är den minst rasistiska i världen.

 

För att förstå vidden av skillnaden mellan olika kulturer så drar jag Turkiets historia så snabbt jag kan. Det är från Turkiet som Özz kommer ifrån och det blir en bra kontrast till vår egen. Turkiets historia är en historia av imperialism. Krigsherrar från den ena klanen/stammen/etniciteten  efter den andra, har erövrat landområdet Anatolien, som därmed helt eller delvis varit inlemmat i diverse imperier under historiens gång.  Det är alltså inte väst som uppfunnit imperialismen, i fallet Anatolien började det med Hettiterna (indoeuropéer), akemeniderna(perserna) seleuikiderna(Alexander den store), Det romerska riket, Östrom/Det bysantinska riket, (romarna) Seldjukerna (turkmener), samt mongolväldet (mongoler) är de som har härskat över landområdet Anatolien. Däremellan har mindre grupper behärskat mindre områden. Kurderna var som vi alla vet inte de första att bebo bergen runt floden Tigris.  Kurderna trängde undan den arameiska högkulturen, som var utspridd i mindre grupper över den bördiga halvmånen. Jesus (som verkar ha existerat) var aramé bosatt i Gallilén nere i Levanten. 

Det var i Anatolien som det Ottomanska riket tog sin början när turkmenska legosoldater från dagens Uzbekistan inte längre kunde stå emot mongolerna.  Då liksom nu kom terroristerna från Uzbekistan. Dessa turkmener hade tidigare trängt undan perserna  (Tzadjiker idag) i området, vilka fick fly till grannländer. Flest bor idag i Afghanistan.

Jag tror att de flesta är ointresserade av att jag gräver ned så djupt, men för oss i norden så ser vi det som självklart att det bor svenskar i Sverige, norrmän i Norge, Danskar i Danmark, men de ständiga etniska krigen i områden har gjort att det till Afghanistan är världens största stamsamhälle, och består av 30! olika folkgrupper. Pashtunerna 62% (de är kända för sina annorlunda sexuella vanor, och enligt mina källor de som bombar, de har också ett annorlunda utseende med blå och gröna ögon, de ser ofta europeiska ut, två bilder har blivit världskända.  Nästa större folkgrupp är dessa tadzjiker, 12.4 % , hazarer, 9% uzbeker 6% aimaker 2. 68% och turkmener 2. 69 %. Det är alltså inte så enkelt som att kalla människor afghaner, då det inte finns en afghansk nation, landets fefolkning består av flyktingar från olika krig sedan civilisationens vagga. Det finns ingen gemensam historia och inga gemensamma värderingar.  Man ser de också i grupperna för ensamkommande på facebook att det råder stark etnocentrism, och både hat och konkurrens dem emellan. Vilket vi ser som förkastligt, men faktum är att den grupp som hållit samman är de som överlevt, de andra etniciteterna är utplånade. Det är ju många som har satt sig in i det som pågår och inser att det ödet även kan drabba oss. men de arrogant goda™ är för marinerade i religionen Tolerans för att tänka.

Även Irans befolkning har skilda etniciteter, den består av armenier, azerer, kurder och assyrier i nordväst och turkmener, gilanier, mazarandanier i norr. 30% av befolkningen i  Khuzestan är araber. I väst lever lurer, i söder balucher, i nordväst mongoliska aimakstammar, och iranska judar. I syd finns även iranier av afrikansk ursprung, liksom iranier med delvis europeiskt ursprung i norr. Källor wiki.

Poängen är att de stora etniska krigen och folkomflyttningar i kombination med klankulturens anseende/prestige/skamkultur, där hedern skall försvaras gör konflikterna till en never ending story.  Det handlar ju inte om en nyckfull indelning av en etnisk Vi och dem,  så lösningar som ”varför kan vi inte bara alla sammarbeta”. ”Jag föreslår att vi alla här nu sjunger We shall overcome”, kommer inte leda till någonting. Det sitter i grunden i de kulturella värderingarna att den som roffar åt sig mest är bäst. Detta kommer leda till misstänksamhet, osämja, ovilja att sammarbeta, till och med inom den egna etniciteten, nationen.  Jesus ”Vänd andra kinden till” handlar om att bryta det kulturella mönstret av hämnd, det vill säga talionsprincipen, vilket är den princip som är det rådande rättstänkandet i regionen och inom Islam, du gjorde detta, – jag har rätt att hämnas/ få ersättning för min förlorade prestige. Skam/heder/prestige/anseendekulturen är det som driver konflikterna, liksom klankulturen. Klan går alltid före  både etnicitet och religion.  Det finns också en komponent till som driver konflikten, vi människor tycker faktiskt att det är roligt att skada andra. Det finns mycket forskning på det,  och krigsspelen är ett tydligt exempel på det.

Så uppstod också det Ottomanska riket i Anatolien. Klaner från det tidigare nämnda turkmenska  nomadfolket från nuvarande Uzbekistan drog sig i riktning sydväst och kom att slå sig ned nära gränsen till Bysans. De gjorde anspråk på området som sitt, och dessa stridserfarna krigarklaner lyckades snabbt utöka territoriet mer och mer med hjälp av slavar (krigsfångar), och terrormetoder man lärt av Djingis Kahn. Hitler är en fis i rymden jämfört med Djingis, hans välde slaktade och torterade 40 miljoner människor just for the fun of it… Wikipedia: 

När Djingis Khan enade mongolerna och de turkiska folkgrupperna i regionen försvann möjligheterna till att plundra varandra. Den destruktiva energin måste kanaliseras på andra sätt och många forskare menar att det naturliga var då att man började angripa andra folk [………..]Enligt detta synsätt var med andra ord inte alla erövringskrig resultatet av en medveten imperialistisk politik utan en följd av att lojaliteten från undersåtarna hängde på att dessa fick nya möjligheter att plundra och förstöra.

Läs den ett par gånger till.  Det turkmenska krigsherrarna från nomadfolket från västra aralsjön som grundade det Ottomanska riket hade samma kultur av röveri och plundringståg som ett sätt att försörja sig.  Dessa turkmenska muslimska krigsherrar lät liksom Djingis Khan människor välja mellan att kapitulera eller dö. Krigsfångarna användes sedan som mänskliga sköldar vid nästa strid. ”Ottomanerna” hade så roligt och var så framgångsrika att de trängde ända upp i Europa innan man fick stopp på skräckväldet.  Än i dag lever det skräckfyllda ”Turken kommer” kvar som begrepp i södra Europa. Vikingarna var en västanfläkt i jämförelse. Faktum är att Vlad Tepes (Drakula) ses som en hjälte i Rumänien eftersom han ensam var den som klarade av att hålla stånd mot turkarna.  Förmodligen för att han kopierade deras terrormetoder, sedvänjan han är känd för i norra Europa – att spetsa folk på pålar – hade han lärt av turkarna.

Detta Osmanska sultanat som beskrivs som tolerant av okunniga arrogant goda människor™, dödade visserligen inte den inhemska kristna befolkningen i Europa, men det var inte för att man var snäll. Man lät dem istället arbeta åt sig, man beskattade, misshandlade, och förödmjukade dem i det att de alltid skulle visa fullständig underkastelse. Därefter tog man deras barn som slavar. Än idag lever det kvar i den turkiska kulturen att se sig som en härskarras över andra.

När det Osmanska riket började falla samman under första världskrigets slutskede, påbörjade ”ungturkarna” en etnisk rensning i Anatolien och dödade 1 miljon armenier och andra folkslag för att få en mer etniskt homogen befolkning. När republiken Turkiet senare utropades 1923, så ville man bli en modern nationalstat enligt den tidens europeiska ideal: ”ett land, ett folk”. Invånarna i Turkiet uppmanades att erkänna sig som turkar och få medborgerliga rättigheter, eller lämna landet. Detta ville då inte kurderna gå med på, och så började konflikten.

Presidenten Mustafa Kemal (Atatürk) genomförde omfattande reformer för att omvandla den osmanska teokratin till en modern stat. Även det motsatte sig kurderna. Den kurdiska adeln ville ha kvar sina teokratiska härskardömen. I dagens Turkiet propagerar Erdogan helt öppet för att återupprätta det Ottomanska imperiet.  Turkarna är i motsats till västvärlden stolta över sin imperialistiska historia, de ser sig verkligen som ett herrefolk, även över oss. Wiki:

I den turkiska föreställningsvärlden finns en outtalad hierarki [……….] Där ingår främst etniska turkar, turkmener, azerer och kazakstanier. Därefter kommer i fallande skala: Nord och västeuropéer (Sic!) tillsammans med nordamerikaner. Därefter sydeuropéer, latinamerikaner, muslimer, araber, asiater, svarta från Afrika och till sist indoiranska folk där kurder, iranier och indier ingår.

Det är alltså inte särskilt märkligt att ordföranden i den turkiska föreningen i Sverige Barbaros Leylani står på Sergels torg och ropar att alla turkfolk skall enas och att armenierna måste utplånas. Han skanderar  död död död åt de armeniska hundarna. Så långt citeras han i  MSM  men de berättar inte att turkarna och azerbajdzjanerna jublar när han skanderar:

Låt oss visa Sverige, Skandinavien och Europa vad turken står för/är. Vi tycker inte om blod, men vi kan låta blodet rinna.”

Det här ständiga pratet om svensk rasism, som Özz sysslar med blir i sammanhanget bara skrattretande och löjligt.  Särskilt som den kurdiska kulturen är både rasistisk och odemokratisk. Kurdiska klaner deltog i det armeniska(kristna) folkmordet, liksom i folkmordet på assyrier/syrianer/kaldéer. Özz Nûjen har skrivit om det, han nämner det kurdisk deltagandet, men kräver bara ansvar av Turkiet, för dessa illdåd.

Kurderna är etnocentriska på ett dödligt sätt. Folkgruppen yazidierna  som också lever i Kurdistan förföljdes av IS då de har en förislamsk blandreligion. Likt Ottomanerna tog IS deras döttrar som sexslavar. Men trots att yazidier och kurder stridit sida vid sida mot IS så hindrar kurderna dem att återvända hem. Dessa yazidier attackeras till och med i Irak av kurderna.

 

Men Özz tycker det är lämpligt att läxa upp världens mest toleranta folk – och påstå att de är rasister,  så vad är det som pågår egentligen?

(fortsättning följer, men jag tänker sticka emellan med något viktigt angående skamkulturen inför valet…)