Det mångkulturella Sverige Del 1 Moralkollapsen 2.0

1975 fattade en enig riksdag beslutet att Sverige skulle bli mångkulturellt. Under presskonferensen som hölls, användes positivt laddade modeord, såsom att man ville “skapa grund för solidaritet mellan infödda svenskar och de som kommer hit”. Man sade sig vilja “förbättra invandrares sociala och kulturella situation i Sverige”. Man lovade att man skulle;“borga för en strävan att göra Sverige till ett föregångsland på invandrarpolitikens område.”

Som jag skrev i Socialdemokraternas maktgalna svek, så svängde S i invandrarfrågan när de insåg att de kunde få fler röster från invandrarna. Men beslutet var enhälligt och det svenska folket köpte konceptet. Givetvis i första hand beroende på skuldkänslor från andra världskriget. I DN hade det länge bedrivits ett lobbande för att invandrare skulle slippa assimileras och bli svenskar. Estländare och judar drev frågan och man inkluderade även samerna. När Björn Söder talar om att samer och judar inte är svenskar, så beror det på detta, att de själva jobbat hårt på att slippa bli svenskar.

Men trots intentionerna att vara världens bästa land för invandrare, så var invandrarna inte nöjda, de klagade på Sverige i allmänhet och Sveriges rasism i synnerhet. 1992 menar de att dåvarande statsministern Carl Bildt inte tagit tillräckligt tydlig ställning mot rasism. I Rinkebys ”Folket hus” möttes Bildt och invandrarminister Birgit Friggebo av krav, gap och skrik om att man på regeringsnivå skall stoppa rasism och främlingsfientlighet med politiska beslut. Carl Bildt försöker förklara svensk lag för de närvarande och försöker samtidigt sälja in kaoset till folket ute i stugorna, med tal om

en motsatsernas dynamik i detta tidigare så enhetliga Svenska samhället

Han fortsätter att tala till de svenska TV tittarna och menar att

”den friktionsyta som uppstår betyder oerhört mycket för att vitalisera det svenska samhället” 

Efter massinvandringsvågen ´94 från Balkan fick politikerna ytterligare en utökad väljarbas att slåss om. Nu fanns det 6 miljoner svenskar i Sverige, 1 miljon invandrare och nästan en miljon till med utländsk bakgrund att värva röster från. Vad inte särskilt många vet är att andelen svenskar inte ökar särskilt mycket, lejonparten av befolkningsökningen beror på invandring och invandrarnas avkommor.

Den socialdemokratiska regeringen ledd av Göran Persson fortsatte den socialdemokratiska klientelismen, det vill säga härskarens köp av lojalitet medelst förmåner. I propositionen ”Sverige, framtiden och mångfalden” (prop. 1997:98:16) sade man sig vilja sträva mot att säkerställa att alla individer i samhället, oavsett etnisk bakgrund och kultur, skulle ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Man sades vilja ge de bästa möjliga förutsättningarna för att kunna bli självförsörjande och delaktig i samhället.

Med facit i hand så vet vi att även det bara var ord för att få svenskarna med på tåget. Vad man gjorde var att man ökade introduktionsersättningen, gav lån till hemutrustning till flyktingar och vissa andra utlänningar. Man ändrade förordningen om statsbidrag till invandrarnas riksorganisationer. Man ökade bidragen till avgränsade invandrarpolitiska projekt. Man ändrade förordningen om statlig ersättning till flyktingmottagande och förordningen med instruktioner till invandrarverket. Man köper alltså invandrarröster.

Så trots talet om lika skyldigheter från politiskt håll, så ses invandrarna istället som en grupp som måste tas om hand och ges extra resurser så att de får möjlighet att komma ikapp. Fler och fler miljarder petas in, ändå går utvecklingen åt fel håll. Medan kriminaliteten och kriget mellan kriminella klaner eskalerar så pass att man börjar avrätta varandras flickvänner så talar politikerna fortfarande om resurser, och ser förövarna som offer för bristande integration. 

En invandrare gjorde en tråd på flashback om hur trista svenskar var som aldrig pratade med främlingar på bussen. Han berättade om sin taktik att ställa väskan på sätet bredvid sig för att tvinga en svensk att prata med honom (när de måste be honom flytta på den).

Som alla förstår så fungerade det inte, eftersom vi förväntar oss att andra visar hänsyn, makar åt sig, utan att vi måste be om det. Om det kommer fler på bussen så tar man själv bort sin väska och ger plats. Det enda hans tilltag ledde till var att folk blev irriterade på invandraren som bredde ut sig och ingen ville sitta bredvid honom, de stod hellre. Det handlar inte om rasism, det handlar om att den som inte kan navigera i det sociala rummet, blir utstött. Det gäller överallt och överallt är det upp till var och en att passa in i den befintliga gruppen.

En annan invandrare, från Iran, förvånades över svenskarnas hjälpsamhet när han för första gången ensam i Stockholm skulle ta sig från centralen till en viss gatuadress. Han skulle själv aldrig kommit på att fråga någon om vägen, men blev rådd att göra så och blev djupt förvånad över att alla han frågade var snälla och visade vägen. Han sade att i Iran skulle folk visat fel väg, eftersom de inte hade något att tjäna på att visa rätt väg.

Givetvis går det inte att generalisera hela folk genom anekdotiska berättelser och det är heller inte avsikten. Avsikten är att visa på vår kulturs norm att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Vår tidiga kulturs fokus på samarbete, tillsammans med vår i grunden kristna etik, gör att vi läser av omgivningen och själva reglerar vårt eget beteende så att vi smidigt kan passa in. Ta bara sådana saker som svenskars köande eller varför inte det unikt svenska blixtlåset i trafiken. Vi är inte bara lagom – det vill säga generösa och vill att ölen skall räcka laget runt. Vi ser oss som en del av en större enhet och väntar därför lugnt och tåligt på vår tur.

Sverigebashing är populärt idag och vi fnyser och tycker att vi svenskar är mesiga. Men den som kört bil utomlands har vett att uppskatta det svenska sättet, och är väl medveten om hur kulturens värderingar avspeglar sig i trafiken. En annan invandrare, även han från Iran sade uppgivet att “svenskar kan inte köra bil”. Men vad det innebär att “kunna köra bil” grundar sig på värderingar. Iran är ett av de länder som har högst dödsfall i trafiken, och Sverige har bland det lägsta.

Kulturens värderingar är de vandringsleder som gör det möjligt att navigera i det sociala landskapet. Vi vet vad vi kan förvänta oss av våra medmänniskor och vi förstår också vad som krävs av oss själva. Eftersom vi är uppfostrade med en kristen etik, förväntar vi oss av andra att de skall vilja hålla sams, samarbeta, vara ödmjuka samt att visa varandra respekt genom att ta hänsyn. Det här sitter starkare än vi tror, vi har en stark hämning inför att skada andra människor i vår kultur. Vi ser med särskild avsky på den som skadar den som är svagare. Barn, djur, handikappade, gamla och sjuka har därför varit fredade i vår kultur. Vår syn på mod är att det är fegt att gå på någon som är svagare, den som gör det, eller än värre njuter av det, ser vi som “sjuk i huvudet” på ren svenska.

Svenskarna ser sig idag som icke-religiösa, men vi är långt mer kristna i våra värderingar än vi vet om, för även om extremt få tror på en Gud i bokstavlig mening, så är vår syn på hur man förhåller sig till sina medmänniskor synnerligen kristen. Kristendomen är nämligen den enda religionen som ställer krav på att man skall älska sin nästa som sig själv. Alla religioner innehåller en så kallad “gyllene regel”, men det är bara kristendomen – buddhismen och hinduismen inräknade – som kräver att du skall behandla andra som du själv vill bli behandlad. Luk 6:31-34, här i den moderna bibelversionen “The message” som är enkel att ta till sig för nutidsmänniskan. (Samma verser på nutidssvenska här)

“Here is a simple rule of thumb for behaviour: Ask yourself what you want people to do for you; then grab the initiative and do it for them!

If you only love the lovable, do you expect a pat on the back? Run-of-the-mill sinners do that. 

If you only help those who help you, do you expect a medal? Garden-variety sinners do that. If you only give for what you hope to get out of it, do you think that’s charity? The stingiest of pawnbrokers does that.

Det handlar alltså om att ta steget bort från egoism och egennytta. Idag framställs Jesus som en slags flummig hippiefigur, men han var tvärtom oerhört radikal, då han predikade ett personligt moraliskt ansvar istället för att blint följa ett regelverk. Jesus manade till introspektion och medlidande i en klankultur präglad av agg och missämja, och kontentan av hans lära var, stanna upp, besinna er.

Kristendomen tar oss bort från den svart-vita synen där allt är alla andras fel, till att se att vi alla har gott och ont inom oss själva. Att vi själva har ett ansvar för våra handlingar gentemot omgivningen. Kristendomens moral lär oss att se oss själva utifrån, och att välja rätt handling är ett val som vi måste göra flera gånger varje dag.

Kristendomen manar till personlig utveckling för ett liv i harmoni med sig själv och andra. Var ödmjuk, håll sams. Istället för regler måste vi själva tänka efter vilka konsekvenser vårt handlande får för andra människor. Kristendomen är alltså den morallära som lärt den kristna världen vad som är rätt och fel. De protestantiska länderna i Skandinavien har också varit de mest harmoniska länderna med högst tillit i världen.

Det är vår kristna tros värderingar som har hållit samman vårt samhälle. Det är en kristen värdering att visa medkänsla med andra och att hjälpa dem till att sitta så de slipper stå. Det är en kristen värdering att vara ödmjuk och tänka på andra och det är kristet att vara generös, hjälpa till och ge plats.

Man kan givetvis läsa bibeln med olika glasögon, men om man skalar av utanpåverket i Nya testamentet så handlar det om en livshållning, en attityd till sig själv, till samvetet och till omvärlden. Istället för att vänta på ett yttre rike där en kung skulle skapa fred, så menade Jesus att det får vi nog ordna själva. Mycket av den kristna läran är förvrängt av kyrkan, men kort sagt kan man säga att Jesus var en slags moralfilosof. Vad Jesus predikade var alltså en slags tidig 12 rules for life, fast med liknelser istället för regler.

 

men våra kristna normer och värderingar luckras upp  inför våra ögon. Medborgarna förfasas över politiska beslut, och över att brottslingar släpps. Man förfasas över att polisen är underbemannad och att de daltar med kriminella. Politikerna verkar tycka mer synd om brottslingarna än om offren. Som sanningssökare nöjer jag mig inte med  enkla svar och en syndabock. Jag vill gå till botten med frågan.

Hur har Sverige kunnat förändras  så i grunden bara på ett par decennier? De invandrare som missköter sig har inte kunnat göra det utan vår tillåtelse.  Inte ens  politikerna. Det är nåt med hela samhällsattityden som är förändrad. Rätt är inte längre rätt i Sverige, fel är inte längre fel. Omvärlden  ser på oss och undrar Sweden whatdafuq? Eller med Trumps ord Sweden, who could’ve believe it?

Jag har hela tiden nämnt religionen Tolerans™ som jag menar ersatt kristendomen som moraliskt rättesnöre hos etablissemanget. Jag anser att den är en sjuka, skall man bota en sjukdom  så måste man ställa rätt diagnos. Handlar det om en själslig sjukdom som jag anser att det gör, så måste man nysta upp den, vilket är  vad jag försökt göra under tiden jag har varit djupt nere i kaninhålet.

Det lättaste sättet att beskriva vad som har hänt är att dra paralleller till Rysslands historia. Det finns en anledning att Jordan B Peterson uppehåller sig så mycket vid Dostojevskij i sin undervisning. sökning,  Såhär i efterhand framstår hans böcker rent av som profetiska eftersom han förutsåg det kaos som en uppluckring av religionens normer skulle leda till. Inte bara i Ryssland utan även i Europa.

Fjodor Dostojevskij levde i Ryssland under i mitten på 1800-talet, han hade såklart ingen utbildning i modern psykologi, men hans händelserika liv, och som den starka iakttagare av den mänskliga naturen han var, insåg han feltänket i en del av upplysningens idéer.  De tog helt enkelt inte hänsyn till den mänskliga naturen utan utgick  ifrån en homo rationaliensis. Sådan var synen på människan vid den tiden, man såg den likt en maskin som likt Pavlovs hundar hade lärt sig att reagera med vissa givna responser.

Man såg även den historiska utvecklingen som en slags  maskin som hela tiden utvecklades framåt. Nu började man intressera sig för att påskynda denna utveckling och detta  skulle ske genom nya idéer. Man satte kursen mot en “Ny och bättre värld” helt utan kunskap om hur människan var skapt, egentligen. Vi är fortfarande på samma skeva kurs och det är därför som Dostojevskij är högaktuell än idag. Så det behövs en liten avstickare till  Ryssland. Först en liten upptakt.

Ryssland var på på 1800-talet hopplöst efter, det var fortfarande ett medeltida land där hälften av befolkningen levde som livegna under slavliknande förhållanden. De livegna var ättlingar till de som under gyllene hordens härjningar gjorts hemlösa och nu levde som tillhöriga antigen adeln, kyrkan eller tsaren själv. Likt slavar föddes de in i livegenskapen och kunde liksom slavar köpas och säljas. Det dåtida Tsarväldet som tagit vid efter mongolernas härjningar, hade styrt landet med järnhand i 400 år, och inte särskilt framgångsrikt.

Krig och dåligt ledarskap gjorde att folket svalt, medan den ryska aristokratin sände sina söner till universiteten i Europa. Med sig hem hade de ateismen och upplysningsidéerna och tack vare dem en helt annan syn på den ryska staten och dess invånare. Den franska revolutionen, och 1848-talets nationella revolutionsvåg över Europa smittade av sig. Man började se de ryska invånarna som mer än tsarens undersåtar att förfoga över. Man började se  sig själva som medborgare och som sådana kompetenta nog att vara med och styra landet.

Rysslands intelligentia (välutbildade intellektuella) kom så att splittras mellan de mer försiktiga Pan-nationella slavofilerna och de radikala så kallade “Västerlänningarna.” De Pan-nationella Slavofiler väckte en rysk nationalism och man ville ena de slaviska folken i en gemensam stormakt. Man ville avskaffa livegenskapen, men man ville bevara landets kulturella särart förändra Ryssland stegvis och i etapper. Man värnade därför den ryska ortodoxa kyrkan och de gamla värderingarna.

Västerlänningarna vilka hade tagit intryck av de engelska utilitaristerna (Jeremy Bentham och John Stuart Mill), den tyska religionskritiken (Ludwig Feuerbach) den franska socialismen (Charles Fourier) liksom anarkisterna (fransmannen Pierre-Joseph Proudon och exilryssen Michail Bakunin, vilken deltagit i den franska revolutionen) ville å sin sida omstörta hela det ryska samhället.

I Ryssland började ett nytt tänkesätt ta form. En mixtur av ateism , materialism, positivism, utilitarism, antiestetik samt förnekandet av gamla värden, kom att mynna ut i den så kallade ryska nihilistiska rörelsen. 

Nihilismen ses idag som en filosofisk ståndpunkt, vilken hävdar att existensen inte har en mening, orsak, sanning eller värde. Men ansedda Merriam-Webster beskriver nihilism så här i min översättning:

nihilism
1a: en synpunkt att traditionella värderingar och övertygelser är ogrundade och att existensen är meningslös och värdelös.
b: en doktrin som förnekar alla objektiva sanningsgrunder och särskilt moraliska sanningar.

2a: en doktrin eller övertygelse om att förhållandena i den sociala organisationen är så dåliga att förstörelse för förströelsens egen skull är legitimerad, oberoende av om det finns möjlighet att skapa ett konstruktivt alternativ.
b: aktiverade: under 1800-talet i Ryssland ett terroristiskt parti som förespråkade revolutionära reformer och mord.

2a ger vid handen att denna nihilism “is alive and kicking” i dagens västvärld. Under andra vänstervågen gjorde man sitt bästa för att riva ned samhällets institutioner och man är under denna tredje vänstervåg fortsatt sysselsatt med att riva ned ytterligare sociala strukturer, utan att ha något bättre alternativ. Det är heller inte bara AFA och NMR som drivs av nihilism, den är en del av socialismen som idé, där alla borgerliga värderingar är onda och skall krossas utan urskiljning.

Nihilismen är även en självklar del av kapitalismen och därmed högern, vilken på så vis undergräver sig själv. Kapitalister har inga problem med nihilism om det går att tjäna pengar på den. De enda som försöker värna vårt gamla samhälle och synen på rätt och fel är de konservativa nationalistiska partierna, som därmed har stora likheter med slavofilerna som försökte stoppa galenskaperna i Ryssland. Den konservativa nationalisterna är de enda som försöker stoppa jätteprojektet med att göra EU och FN lika totalitära som Sovjetstaten.

 

Termen nihilism används för första gången av den ryske författaren Ivan Turgenev i romanen Fäder och Söner (1862). Romanen beskriver splittringen mellan det gamla Ryssland och de nya västerländska idéerna. I romanen får fäderna representera slavofilerna, och sönerna västerlänningarna. “Nihilisten” beskrivs i romanen som en person som inte böjer sig för några myndigheter, som inte accepterar någon princip om tro, oavsett hur respektfull denna princip kan vara. Huvudpersonen Bazarov som gestaltar västerlänningarnas radikalism in absurdum är en ung radikal student – som inte bara är för de nya västerländska idéerna – han förkastar precis allt gammalt, det är irrelevant. Han säger:

“I dessa dagar är det bästa vi kan göra att förneka – och därför förnekar vi,”

Bazarov ses av många som Rysslands första bolsjevik och därmed alltings början, för även om mottagandet av romanen blev ljumt så triggade den igång en hel nihilistisk rörelse som utförde ett flertal terrorattentat i Ryssland. Dessa de ryska nihilisterna var för revolutionär demokrati, men de kännetecknades av rationell egoism och en chockerande extrem individualism. De ryska nihilisterna utförde även ett flertal mordförsök på tsaren Alexander II, varav ett lyckades.

Kommande tsar frigav de livegna och under nästa, den andra revolutionära perioden försökte de intellektuella nihilistiska narodnisterna hetsa de mindre ryska bönderna att göra en socialistisk revolution. Den ryska socialismens fader Aleksandr Ivanovich Herzen hade författat den första socialistiska romanen Who is to blame. där han förespråkade gemensamt ägande av marken i de små byarna, och inspirerade av anarkisten Bakunin, men framförallt av Herzen ville man att bönderna själva skulle skapa små Sovjeter genom att ta marken från rikare bönderna. Men dessa småbönder var emellertid både nationalister och religiösa och därmed för, både tsaren och kyrkan, så försökte misslyckades. Men både den narodnistiska metoden och nihilismen levde kvar i bolsjevismen.

Nihilism leder till ateism. Att tro på Gud eller inte är en privatsak men en utbredd ateism kombinerad med nihilism blir en anti-teism som lämnar efter sig ett moraliskt vakuum där gränsen mellan ont och gott suddats ut. Samarbete är en evolutionär fördel, medan nihilismen är som en autoimmun sjukdom som attackerar och bryter ned samhällskroppen. Den smular sönder sammanhållning, eftersom det inte längre finns några värderingar att samlas runt. Det finns inte längre en gemensam identitet, vilket gör medborgarna vilsna och omedvetna om vilka de är.

Idag använder vi ordet nihilism i meningen att inte tro på någonting alls, men ingen tror på ingenting. Den deprimerade, den som vi till vardags förknippar med nihilism tror på sin egen tolkning av verkligheten, och nihilisten Bazarov trodde på sina egna idéer i allra högsta grad. Nihil betyder noll, men det är avsaknad av respekt för kulturen som är noll. Det är ungdomligt narcissistiskt högmod som får Bazarov att förkasta allt det gamla. Han som säger sig inte tro på någonting, inte ens kärleken, tror i allra högsta grad på sig själv och sin egen förmåga att göra världen till en bättre plats och karismatisk som han är, så drar han andra med sig.

Nihilismen är högaktuell i Europa idag. Man avfärdar allt gammalt, man skall riva ned hela vår kultur, man avfärdar den vita mannens värde och prestationer, man avfärdar alla patriarkala strukturers mening, betydelse och värde och likt de ryska nihilisterna vill man riva ned dem utan att ha något bättre att ersätta dem med. Man är likt Bazarov konsekvent emot det som är och likt den nihilistiska rörelsen är man ute efter att attackera och riva ned, för förstörelsens egen skull.

Det är samma otyglade förstörelselusta som vi ser hos småbarn som blir avundsjuka på kompisens sandslott och sparkar sönder det. Det är samma avund som vi ser hos narcissisten som även i det vuxna livet förstör för den de avundas. Det är det som är ressentiment och ingenting annat. Ressentiment bottnar i avund på den som lever upp till standarden bättre än en själv. För att känna sig otillräcklig i en kristen skuldkultur måste man vara en del av den kristna skuldkulturen.

Bilbrännarna är inte kristna européer, de är inte ens medvetna om våra värderingar, om än mindre intresserade av att mäta sig mot dem. De kommer från en skamkultur där man konkurrerar med andra grupper. Det är möjligt att vi ser ned på dem och inte anser att de kan bygga en lika bra kultur som vår, men det är inte så de ser det. De håller sin egen kultur för bättre, ur alla synpunkter. Att missa det är rent av arrogant.

Tillbaka till Bazarov, som har många likheter med dagens söndercurlade unga, vars föräldrars villkorslösa kärlek och fjäsk har gett dem en uppblåst självbild och en övertro på sig själva, som inte grundar sig på vad de faktiskt presterat, utan vad de inbillar sig att de klarar av. Betänk att de här unga “västerlänningarna” tillhörde den ryska aristokratin, de var studenter och hade inte gjort ett vettigt handtag i hela sitt liv. De hade aldrig åstadkommit något och hade därför ingen respekt för vad som krävs för att åstadkomma något. Därför var det lätt för dem att avfärda allt gammalt.

Den ryska nihilistiska rörelsen var likt dagens politiker materialistisk, det vill säga man förnekade andliga och sociala värden och sysselsatte sig bara med det konkreta, det som gick att ta på. Man var positivister och ansåg därför att vetenskapen och det rationella tänkandet skulle leda vägen till en ny och bättre värld.

Den tidigare nämnda romanen Fäder och söner av Turgenev, kom att inspirera socialisten, och ledaren för den revolutionära rörelsen; Nicolai Chernyshevsky att skriva What is to be done. Romanen förkroppsligar den filosofiska idén om en rationell egoism som började spridas i Ryssland under 1800-talet. Rationalisterna såg människan som fullt förmögen att fatta egna rationella beslut utan vägledning av religionens etik om rätt och fel. Man menade att om människor handlade rationellt i egenintresse, skulle samhället balanseras upp av att andra gjorde samma sak. Det är för övrigt samma idé som Adam Smiths osynliga hand, som antas reglera marknaden.

I romanen propagerade Chernyshevsky för att det var de intellektuellas plikt att utbilda och leda Rysslands arbetande massor mot socialismen. Denna roman har därför kallats en handbok i radikalism och har påverkat generationer av revolutionärer, såsom Emma Goldman, Peter Kropotkin, Alexandra Kollontay och Rosa Luxemburg. Även vår inhemska författare August Strindberg har sagts vara mycket imponerad av romanen. Denna roman hade ett långt mycket större inflytande på den ryska revolutionen än Karl Marx Kapitalet.

Den ryska filosofen och anarkisten Michail Bakunin hade visserligen översatt Karl Marx till ryska, men det var Chernyshevskys roman som påverkade ryssarna. Det var först när revolutionen redan var ett faktum och den kapades av Lenin vid något, som av vissa beskrivs som en statskupp som Marx började komma in i bilden. Men även Lenin var influerad av Chernyshevsky. Han skrev senare också en pamflett med samma namn som Chernyshevskys bok.

Även den rysk/amerikanska filosofen Ayn Rand är influerad av Chernyshevskys rationella egoism, men hon tog det ett steg vidare och talade om en etisk egoism, det vill säga en skyldighet att handla i egenintresse. Hennes objektivism innebär att hon tror att människan via sina sinnen kan bli medveten om den objektiva verkligheten. Annie Lööf säger sig vara influerad av Ayn Rand och hennes bemötande av Jordan B Peterson hos Skavlan får därmed sin förklaring. Den som inbillar sig vara objektiv tror säkert att hennes egna sinnen duger lika bra för att förstå världen, som den massiva forskning Jordan B Peterson står på.

Det finns otaliga skäl till att tron på en mänsklig rationell förmåga är lika blind och aningslös som någon religiös tro. Det är att bara se på mänsklighetens historia där vi upprepar samma misstag igen och igen. Även på det personliga planet saknar vi förmåga att lära av våra misstag. Tron på förnuftet avvisar också existensen av ondska, och simpel fåfänga som drivkrafter. Tron på förnuftet är högmod och brist på självinsikt eftersom ingen är objektiv, alla är partiska, påverkade av sina känslomässiga behov och sociala sammanhang. Dostojevskij skrev en rolig smädesskrift mot rationalismen kallad Anteckningar från ett källarhål där han visar människans tillkortakommanden i en brutal nakenhet. (Länken ger alstret på ryska, men google översätt gör denna och andra länkar läsbara och levande)

Den tidiga vetenskaperna har i många fall visat sig vara pseudovetenskap och dagens vetenskap ger vid handen att människor är allt annat än objektiva och rationella. Men människor håller fortfarande fast vid ideologierna vilket leder Europa till ett kollektivt självmord. Någonstans på vägen tappade man intresset för vetenskapen och håller fast vid sin nya religion; tron på förnuftet, vilket är en mycket större villfarelse än den kristna religionens ödmjukhet och erkännande av hur lite vi vet.

Fåfängligheten i tron på en långsiktig mänsklig rationalism illustreras bäst av att den tros nå från till två helt olika utopier. Chernyshevsky trodde att den rationella människan, fri från hämmande strukturer, av sig själva skulle skapa en socialistisk utopi. Medan Ayn Rand å andra sidan trodde att om man bara gjorde den rationella egoismen till en moralisk skyldighet så skulle det leda till en kapitalistisk Laissez Faire (låt gå) Utopi. Nationalekonomen och chefen för den amerikanska centralbanken, Alan Greenspan tillhörde Ayn Rands innersta krets och hans övertro på denna rationella egoism och den så kallade “osynliga handens” förmåga att själv balansera marknaden ledde till den största finanskrisen sedan 30-talet.

Även runt Chernyshevskys roman skapades en rörelse. Den populariserade materialismen, liksom positivismen och den rationella utilitarismen, kom att övertyga västerlänningarna om att det var nödvändigt att agera radikalt.

Alla de här idéerna tillsammans blir som att skala bort själen hos människan och göra henne till en maskin som går att mäta och programmera. Det var också så man förstod människan för 100 år sedan, men vetenskapen har visat att de här idéerna var felaktiga. Via modern psykologi vet vi att människan är allt annat än rationell. Vi har alltid flera så kallade “motiv” till våra handlingar, varav vissa är medvetna och andra inte.

Beslutsfattande är en mycket komplex process som styrs av ett flertal variabler. Den som inbillar sig vara rationell lurar bara sig själv. Det finns också kopplingar mellan att vara för den utilitaristiska principen och att ha nåt fel på hjärnkontoret. Ändå ligger de här föreställningarna till grund för dagens politiska ideologier.

Dostojevskij behövs för att förstå vad som har blivit fel i vårt sätt att tänka. I sina romaner drar han rationalismen utilitarismen, och nihilismen till sin spets, och visar därmed på vad de leder till i praktiken bortanför teorin. Dostojevskij förutsåg inte bara vad som skulle ske i Ryssland, han förutsåg också det som sker nu i Europa idag eftersom vi fortfarande styrs vi av dessa ideologier. Med facit i hand kan vi se vilken katastrof det ledde till i Ryssland när de fick fritt spelrum under bolsjevikernas kaos och terror. Men det  är även helt överförbart på vad som håller på att ske här i väst, men mycket långsammare och med mindre uppenbara medel.

En kulturs etik och moral lärs in under uppfostran och blir med tiden internaliserad som en del av vår personlighet i form av vårt överjag (samvetet). Det här gör att vi inte är medvetna om vår kulturs värderingar, vi tror att de är allmängiltiga för de känns som en del av vårt DNA. Vi kan inte föreställa oss att inte ha dem. En bra illustration på hur djupt våra kristna värderingar sitter i vår kristna kultur är Dostojevskijs Brott och Straff där huvudpersonen Raskolnikov, som fått en kristen uppfostran, men lockats av nihilismen och utilitarismen tror sig göra mänskligheten en tjänst genom att begå ett mord.

Raskolnikov befinner sig i en eländig situation, han fryser och svälter och lever som fattig student i fullständig misär. I hans omgivning finns också fler som är offer för svår fattigdom och hjärtlösa människor som drar fördel av deras situation. Raskolnikov bestämmer sig för att hjälpa dem och sig själv genom att döda en pantlånerska som gör livet surt för alla omkring sig.

Raskolnikov försöker rättfärdiga mordet genom moralfilosofiska samtal med sig själv utifrån den utilitaristiska moralprincipen, att det som leder till störst lycka för flertalet är det rätta att göra. Med pantlånerskans pengar kan Raskolnikov inte bara få rätt på sin egen situation, hans syster slipper gifta sig för att finansiera hans vidare studier, han kan också hjälpa en ung flicka att slippa prostituera sig, pantlånerskans förståndshandikappade syster blir också fri från sin plågoande, med mera. Raskolnikov är empatisk och det är svårt att inte i hjärtat hålla med honom om att det vore “för det gemensammas bästa” att döda pantlånerskan som gör livet surt för alla som är i hennes garn.

Dostojevskij talar inte om vad som är rätt och fel, han ställer upp olika moralfilosofiska resonemang i sina romaner. Han är intelligent och hans bakgrund gör honom till en långt skarpare psykolog än vad Freud någonsin skulle bli. Han låter sina karaktärerna gestalta olika moralfilosofiska idéer som han ställer mot varandra, grundat på hans stora människokännedom. Raskolnikov får gestalta den utilitaristiska moralfilosofin och finner att pantlånerskans själ väger lätt mot de 12 själar han kan rädda. Raskolnikov menar rentav att det till och med skulle vara ett hjältedåd att döda henne.

Under hans samtid var det mycket tal om hjältar och att vissa människor var ämnade för stordåd som förändrade världen. Raskolnikov intalar sig därför att andra skulle göra samma sak om de bara hade kraften och modet att gå emot konvenansen och moralen. Att andra inte gjorde samma sak menade han inte bottnade sig i en stark moral, det handlar bara om brist på mod. De tillhör inte den människotyp som är utöver det vanliga, de är helt enkelt inte hjältematerial. Själv tror han sig tillhöra den senare sorten, den som vågar och har modet att gå emot den gängse moralen. Han blir sålunda prototypen för den övermänniska som Nietzsche kommer att skriva om 20 år senare.

Så här beskriver Dostojevskij boken för sin förläggare:

Tid: nuvarande, i år. En ung man av småborgerlig härkomst, som relegerats från universitetet och lever i stor misär, dukar under för vissa egendomliga, ofärdiga idéer, som ligger i luften. Han beslutar mörda en gammal kvinna… som lånar ut pengar mot ränta.
Gumman är dum, döv, sjuk, girig […] är elak och plågar livet ur en yngre syster som går henne tillhanda. ’Hon duger inte någonting till – varför lever hon egentligen?’… sådana och liknande frågor förvirrar den unge mannen.

Raskolnikov visade sig dock inte vara den övermänniska han trott sig vara. Det som verkade rationellt och logiskt i tanken var inte lika lätt att genomföra i praktiken. Han är uppvuxen i en kristen kultur, moralen är internaliserad i hans person genom uppfostran, hela hans hans kropp vet att det är fel att döda och han mår rent fysiskt illa av bara tanken. Hela Raskolnikovs kropp gör uppror mot den handling han tänker begå. De kristna mördare som har filmat sig själva visar ofta på samma sak. På väg till dådet får de panikångestattacker, killen som utförde dådet i New Zealand var tvungen att stanna bilen.

Men likt honom så tvingar sig Raskolnikov att genomföra dådet, han lånar en yxa och utför mordet i alla fall. Fast det blir inte som han tänkt sig det. Han blir påkommen av pantlånerskans syster som han velat hjälpa, men blir tvungen att slå ihjäl även henne. Han hittar inte heller vare sig de värdesaker som är satta i pant, eller någon större summa pengar. Han kommer endast över några småslantar.

Efteråt anfäktas Raskolnikov svårt av skuldkänslor, han får ångest över vad han har gjort och börjar tvivla. Var detta verklige det rätta att göra? Brottet ledde inte till något annat än två människors död, varav en var helt oskyldig. Han var ingen övermänniska, han är bara en simpel kriminell. Han våndas och klättrar på väggarna och blir bokstavligen fysiskt sjuk av allt grubbel. Han kastas i tankarna mellan att försöka komma undan, ta livet av sig eller att erkänna. Han börjar bete sig alltmer underligt och till slut får den godhjärtade kristna Sonya, Raskolnikov att bekänna sin skuld och han välkomnar sitt straff som blir milt.

Romanen är inte en kriminalroman och inte heller en sedelärande roman om ett brott. Det är en roman som beskriver en man som bestämmer sig för att överge den kristna moralen om rätt och fel och istället utgår från den utilitaristiska moralen som i praktiken går att koka ned till simpel matematik. Många av oss upprörs av socialismens beredvillighet att offra individer för principen. Med högtravande slagord som solidaritet, välfärd och medmänsklighet gör man anspråk på att vara mer moraliskt högstående. I verkligheten agerar man lika skrupulöst som Raskolnikov som ränner en yxa i huvudet på folk.

Raskolnikov tar sitt förnuft till fånga med benäget bistånd från sina vänner, men våra politiker känner inte till någon kristen moral. De kan inte skilja på rätt och fel. Visserligen dödar de oss inte såhär på 2000-talet, men de stjäl våra pengar. De stjäl vår pensioner och de monterar ned den välfärd som folket har arbetat ihop. Kvinnor får inte en säker förlossning, gamla lever i misär och sjuka dör i vårdköer. Det finns inte en skymt av “älska din näst som dig själv”. Istället är medborgarna boskap i den svenska ladugården där sinkon får gå till slakt. Allt handlar om nytta. Människorna ses inte som människor, de ses som medel utifrån vilken nytta politikerna har av dem.

På så vis kan man slänga ut gamla, sjuka och orkeslösa på bar backe, samtidigt som man rullar ut röda mattan för en man med 8 fruar. Man offrar unga flickors säkerhet för de politiska ambitionerna. Man sparkar ut sina egna barn ur boet för att istället föda gökungar. Etablissemanget har blivit den hänsynslösa överklass som arbetarna ville bekämpa. Den ryske anarkisten Michail Bakunin var kritisk till Karl Marx auktoritära socialism, som hävdade att en politisk elit måste leda landet. Hans ord ser idag ut att vara profetiska

“If you took the most ardent revolutionary, vested him in absolute power, within a year he would be worse than the Tsar himself”.

 

Religion och dess moral är det kitt som håller samman ett samhälle. Religionens berättelser lär ut vad som är rätt och fel och skapar gemensamma regler för alla att förhålla sig till. De religiösa berättelserna, i vårt fall särskilt liknelserna, lär oss att förstå andra och oss själva, och vad som är rätt och fel enligt den kristna moralen.

Det är på religionens värderingar som lagen byggs och på så vis är religionen grund för civilisationen. Olika civilisationer har byggts upp runt olika värderingar. Visst finns det likheter som till exempel mellan Hammurabis lag och Mose lag, men Hammurabis lag rörde enbart ägande. Mose lag innehåller skydd för individen. Den mosaiska lagen infördes i tillägg till våra landslagar under tidigt 1600-tal, och domstolarna i Sverige dömde fram till 1900-talet i enlighet med “Guds och Sveriges lag”.

Religionen ger inte bara kulturen lagar och moral, den ger också individen en identitet och en känsla av tillhörighet. Vi är flockdjur och överlever inte ensamma, därför måste vi inte bara tillhöra en grupp, vi måste också passa in i den för att bli accepterade socialt och inte stötas ut ur gemenskapen. När alla i gruppen delar samma kultur och värderingar så ger det  trygghet förutsägbarhet och stabilitet. Religionens traditioner och ritualer förstärker gruppens gemenskap och känslan av att vara ett vi. Vi känner oss heller aldrig så hemma och svenska som på midsommar, vilken är en fornnordisk religiös tradition.

Problemet med ateism eller snarare den anti-teism som den ofta leder till är att man inte bara förnekar den kristna religionens moral och mening för sig själv, man förvägrar den också för andra. Detta leder till att man även förnekar kulturella moralen. Eftersom religionens normer är kulturens normer, så blir anti- teismen nihilistisk och bryter ned kulturen med en allmän samhällskollaps som följd. Jag har skrivit om Ryssland  för att det ska bli tydligare vad som  sker i hela  Västvärlden idag.

Människor letar ofta syndabockar och vissa vill skylla den ryska revolutionen på judarna, men problemet var inte att många av de ledande bolsjevikerna var judar, problemet var att de var ateister och nihilister. Såhär på 2000-talet måste vi börja skilja på sak och person. Om vi utser historiska syndabockar så ser vi inte vilka mekanismer det är som leder till katastrof. Detsamma gäller det som skedde under andra världskriget, om vi stannar vid att utse  nationalsocialisterna till de onda så blir vi blinda för kommande tragedier.  Båda katastroferna är resultatet av människofientliga idéer.

Den ryska revolutionen var lika lite en judisk revolution, som nationalsocialismen var en tysk företeelse.  I Ryssland såg man inte Lenin som en Messias som skulle skapa ett nytt rike. Socialismen förnekar andliga värden. Socialismen är materialism,  rationalism, utilitarism och nihilism. Man är ute efter att riva ned det gamla och ersätta det med ideologin socialism. Bolsjevikerna trodde att om de fattade i deras ögon rationella beslut rörande materiella spörsmål så skulle ett folkets kamratliga brödraskap uppstå. Såhär efteråt så har vi fått reda på det ena  ogudaktiga exemplet efter det andra som visar en total hänsynslöshet mot inte bara  individen utan mot mänskligheten.

Socialismen är inte konstruktiv, den bygger inte upp, den river bara ned. Den är allt igenom nihilistisk. Och nihilismen lever kvar än i våra dagar. Den andra vänstervågens kritiska teori handlade bara om att riva ned. Den kritiska teorin  gav sig på det existerande, alternativ gavs inte. Även i den tredje vänstervågen som vi nu befinner oss i fortsätter man med att riva ned de sista resterna av vår civilisation med så kallad norm-kritik. Med genusteori river man ned våra barns sista rest av identitet och tillhörighet. Kyrkan är raserad, familjen är raserad, HBTQ rörelsen är en direkt attack mot våra normer. Postkolonialismen och vithetsstudier är  en sista attack  mot den västerländska kulturen.

Vad jag försökt visa är att det var det nihilistiska förnekandet av den kristna moralen som luckrade upp samhället och krattade manegen för kaos och terror i Ryssland. Men det gäller inte bara Ryssland. Vänstern demoniserar nationalismen och skyller nazisternas onda handlingar på den nationella sammanhållningen, vilket är befängt. I Ryssland var nationalismen en motpol till både nihilismen, rationalismen, anarkismen, och socialismen.  Nationalismen var det som gjorde motstånd mot det kaos och den terror som ville störta tsarregimen och ersätta den med socialism.

De gemensamma nämnarna för tragedierna i Ryssland och Tyskland var den fullständiga moralkollaps som banade vägen för masslakten. Utsvultna vände man blicken mot var pengarna fanns och utan en religion som sade – du skall inte ha begär till din nästas tillgångar, du skall inte stjäla, du skall inte döda, så gjorde man just det. Man stal, man inte bara dödade, man mass-slaktade och såg det dessutom som det enda rätta/rationella att göra.

Utilitarismen menar att ändamålet helgade medlen och likt Raskolnikov  var det  matematiken som styrde. Man ansåg det därför rationellt och moraliskt riktigt  att döda 10 % av landets befolkning. Det var moraliskt riktigt att svälta ihjäl Ukrainare för att uppnå produktionsmål. Läger och försök som fick Mengele att blekna var  moraliskt riktigt  utifrån den eugenik som var på  modet.  Ateismen och nihilismen suddade ut gränsen mellan ont och gott och banade väg för folkmord på alla som likt pantlånerskan var i vägen för det allmännas bästa. 6 miljoner judar, 6 miljoner kulaks (rika bönder) 6 miljoner Ukrainare sopades bort.

I Ryssland så började man med att konfiskera de rika böndernas egendom. I Tyskland konfiskerade man judisk egendom. På sikt dödades alla som var i vägen under dessa båda skräckvälden. Likt Raskolnikov inbillade man sig att onda handlingar skulle leda fram till en “god” utopi. I Tyskland såg sig Hitler likt Raskolnikov som en övermänniska, rentav tillhörig en “över-ras”, en härskarras som stod över den allmänna moralen, eftersom han skulle skapa en ny och bättre värld.

För även nationalsocialism är socialism. idén om det  “Tredje riket” byggde på den utilitaristiska principen att ändamålet helgade medlen. Tilltron till rationalismen ledde till uppfattningen att krig, genetiska utrensningar och användandet av kvinnor som avelsdjur, och barn som  soldater när de vuxna tagit slut var vägen fram till Utopia. Likt Raskolnikov gjorde sig Hitler av med dem han ansåg världen behövde befrias ifrån, och likt Raskolnikov blev han också efteråt inget annat än en simpel kriminell.

Nihilismen, materialismen, rationalismen och givetvis utilitarismen finns även inom den ickerevolutionära socialdemokratin. Här i Sverige har vi sysslat med våra egna utrensningar. Vi har haft egna eugeniska projekt med de uppmärksammade steriliseringarna. Här skedde också de olika experimenten på psykiskt sjuka och förståndshandikappade. Handlingar som på äldre svenska skulle kallas ogudaktiga.

 Socialism förutsätter ateism eftersom den kräver att människor går emot kulturens syn på vad som är rätt och fel. Sverige är idag  lamslaget av spänningen mellan de som vill förverkliga sin socialistiska utopi och de som minns vår gamla moral. De som  minns det gamla är upprörda av att beslut fattas som strider mot våra värderingar av vad som är rätt  och fel. Men det är alls inte förvånande att våra politiker resonerar på samma sätt i  Sverige som i Sovjet, när ungdomar och pensionärer offras för vad politikerna  anser medför lycka åt flertalet.  Ska hela jordklotet räknas in i flertalet så är det heller inte så konstigt om man tycker svenskarna är försumbara.

I Sverige har socialdemokratins nihilistiska drag lett till  förakt för kompetens och kunnande. Ute i kommunerna är det idag politiker som ska driva kommunerna som ett företag. De har vare sig kompetens eller erfarenhet utan leker med skattebetalarnas pengar som  vore de monopolpengar. Kompetens ses som  hot på samma sätt som i Ryssland där Kulaks sopades undan  till förmån för vem som helst. I Sverige får kompetenta  sparken och tjänster  tillsätts  med kvotering där vem du är blir viktigare än vad du kan.

Nihilismen har inte minskat, tvärtom är hela det postmoderna paradigmet ett arv från Bazarov då postmodernismen förnekar allt. Det yttrar sig i kulturrelativism och moralrelativism och den så kallade “värdegrunden”, vilken sägs innebära allas lika värde, men istället slätar ut alla gränser och gör att inget har ett värde.

Värdegrunden är ren nihilism och har som  syfte att hindra människor att hålla fast vid våra gamla kristna värderingar om vad som  är rätt  och fel. Begreppet är inget annat än ett vapen för att krossa de sista spillrorna av känsla för vad som är rätt och fel, vad som är ont och gott. 

forts följer

14 kommentarer

  1. Du måste skilja på den silverne regeln och den gyllene regeln. I din ruta med gyllene regeln är de flesta exemplen exempel på den silverne regeln, som också är den starkaste och meningsfullaste. Det kristna exemplet är den gyllene regeln. Dessa är två helt olika regler med olika utfall och konsekvenser. De är inte samma sak.

    (Det muselmanska exemplet har antagligen ingenting med islam att göra, det är inte en regel som gäller inom islam. Se upp för fake news och propaganda!)

    • Gertrud1

      4 september, 2019 at 19:02

      Det är ju liksom det som är min poäng, man talar om att alla religioner har en gyllene regel men de flesta har bara en silverne.
      Vad du själv tycker är den starkaste och viktigaste lägger jag mig inte i, jag påpekar att en kristen etik ställer högre moraliska krav på att hålla sams och att samarbeta, genom uppmaningen att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Givetvis påverkar det kulturen även om inte alla kristna är änglar och särskilt inte nu.

      Om det är något jag vinnlägger mig om så är det research, och särskilt om man ska kritisera islam.
      Här är wikis artikel om gyllene regeln
      https://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gyllene_regeln
      De använder samma exempel
      ” Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv. „
      – Haidith 13

      Här från två muslimska källor
      Islamguiden
      http://www.islamguiden.com/40hadither/40hadith_sw.htm
      Archive på islamguiden
      https://archive.fo/KBIle
      Sida som förklarar haditherna
      https://bukhariexplanation.wordpress.com/hadith-13/

      Inte ens hadith 26 som du finner hos islamguiden har samma innebörd.

      Det finns en ny religion som drar det hela längre, men jag tog mig friheten att inte nämna Bahai

  2. Ofrivillig svenska

    4 september, 2019 at 00:34

    Intressant som alltid, det var länge sedan du skrev Gertrud1 ! Dock tycker jag att denna bloggpost (heter det så ?) är väl spretig och delvis osammanhängande, men kanske är det jag som bör läsa om den en gång till. Med det sagt vill jag ändå invända ang. svenskarnas hjälpsamhet och villighet till samarbete då det enligt min erfarenhet (som naturligtvis är anekdotisk och inte bevis) är snarare tvärtom; nästan aldrig hjälps svenskar åt (undantaget snöstorm o.dyl. väderrelaterade saker) utan tvärtom verkar folk älska att djävlas på alla sätt de kan. Det må vara att gå i bredd på smala trottoarer, låta bli att resa sig för gamlingar (särskilt om de inte har vare sig käpp eller rollator) i kollektivtrafiken, etc. i all oändlighet. Framförallt visar sig ohjälpsamheten om man utsätts för någon form av trakasserier eller våld, vips bara så är det ingen som vare sig ser eller hör något. Ska vi ha ens en halv chans att rädda riket från det jag för enkelhets skull kallar PK-maffian måste vi också inse de fel och brister som finns hos svenskarna, särskilt nu när regelrätt inbördeskrig rycker allt närmare med våra politikers hjälp. Och nu är det jag som är spretig och osammanhängande…😺

    • Gertrud1

      4 september, 2019 at 18:23

      Tack för feedback. Jag har för mycket text, möjligen att jag sätter ihop det fel. Jag började skriva om en sak sen var jag djupt nere i kaninhålet, och har varit i många gångar och höll inte på att komma upp igen.Därav att det tog tid.
      Sedan är det känsligt att skriva om religion så jag kanske tassar en del.
      Angående svenskar så beror det mycket på var man bor och vad man jämför med. Svenskar har haft ett gott rykte utomlands som arbetskraft,eftersom vi är pålitliga. och enkla att ha att göra med.

      Jag har ingen erfarenhet av att svenskar djävlas, däremot så skiljer det sig mellan generationer och vart man bor hur mycket av den gamla kristna moralen sitter i.

      Angående våra sämre sidor man ser nu, så anser jag att vi har haft det för bra så att vi kommit ifrån livets realiteter, vi är söndercurlade, men mer om det i kommande inlägg.
      Det som är farligt nu är att vi är individualister, vi har ingen aning om hur man samarbetar.
      Vi är också lata och bekväma och rädda att göra oss illa, och många är fega rent ut sagt.
      Men det beror ju också på att aggressivitet har fostrats bort, vi vet ju inte hur man försvarar sig.

      I övrigt är det så mycket Sverigebashing över allt annars så jag vill inte bidra till det.
      Jag tänker att vi måste hitta tillbaka till vilka vi är.
      Jag kallar det moralkollapsen för vi är inte riktigt vad vi var. Vi har helt tappat kompassen, eller snarare den har tagits ifrån oss.

      • Ofrivillig svenska

        4 september, 2019 at 19:18

        Tack Gertrud för svar ! Lite långt och spretigt är i alla lägen att föredra framför kort och ytligt ! En av de saker jag uppskattar mest med dina inlägg är just att de är djupgående och grundliga. Vad gäller Sverige-bashing håller jag helt med dig och det var inte min avsikt att på något sätt bidra till sådant utan det är just det att jag är orolig över samarbetsförmågan, särskilt nu när vi, sorgligt nog, har ett etniskt enklaviserat samhälle. Allt ifrån kommentarer i stil med ”ni som röstat för detta har er själva att skylla” (som om det i decennier skulle ha funnits alternativ till sju-klövern ? Hur skulle folk ens kunna veta att ex.vis SD fanns under 90-talet ? MSM skrev bara om 7-K och alt.media fanns ännu inte då, mig veterligen) till något slags förhärligande av Sverige under olika decennier men med det gemensamt att det var innan EG-inträdet (som det väl fortfarande hette när Sverige blev medlem) och som iaf jag inte kan känna igen mig i. Ang. det sistnämnda återflyttades jag hit i tonåren i slutet av åttiotalet så hur det var innan dess har jag ingen direkt kunskap om men för mig var det som att flytta till fel sida om Järnridån. Med det sagt tror jag du har helt rätt i att svenskarnas samarbetsförmåga har satts ur spel av staten, socialister vill socialisera och det har de lyckats med. Förmodligen är Sverige det enda land i världen i vilket politikerna kan ha skattehöjningar som valfläsk ! Befolkningen verkar lida av något Sthlm-syndromsliknande tillstånd. Jag ser fram emot att läsa kommande bloggposter ifrån dig !

        • Gertrud1

          4 september, 2019 at 19:22

          Jag tror vi har blivit fråntagna vår identitet.
          Vi måste hitta tillbaka till vilka vi är och vara stolta över det.

  3. Hej Gertrud,

    Återigen en härlig djuplodande artikel.
    Redogörelsen över de ryska nihilisterna var synnerligen läsvärt och gav en djupare förståelse till sovjetkommunismens till synes avsaknad av humanitet och empati.

    Däremot är din koppling mellan rysk nihilism och det “svenska tillståndet” svag, utan att i sammanhanget nämna vår egen svenska förträdare på området; Axel Hägerström.
    Det är lite av en gåta att du inte nämnde honom, eftersom Hägerström har haft ett avgörande inflytande på idéutvecklingen inom den svenska socialismen (socialdemokration) och därmed den socialdemokratiska synen på rättsväsande i synnerhet.
    Han har lagt grunden för den av socialdemokraterna pådrivna moralförskjutningen i Sverige, som tidigare baserades på naturrättsliga principer, till den i dag dominanta rättsrealismen. En form rättsrealism som starkt bygger på den Hägerströmska värdenihilismen.

    Från svensk horisont skall inte heller Rudolf Kjellén glömmas bort. Han har enligt mitt tycke oförtjänt fått klä skott för att vara inspirationskälla till “Myrdalernas” tokerier. Och detta enbart utifrån hans i högsta grad enbart teoretiserande resonemang kring statens väsen. Hur som helst inspirerade Kjelléns resonemang till en totalitär tolkning av statens uppgifter och befogenheter, som tacksamt inlemmades i socialdemokraternas modus operandi.
    Detta tillsammans med Hägerström utgör fortfarande fundamentet i den svenska socialismens på moral och etik. Dagens “värdegrunds”-etik bör tolkas mot denna bakgrund.

    Och på tal om “moralfundament”, bör här även nämnas Haidts “moralfundamentsteori” (tillsammans med Jesse Graham och Craig Joseph) .
    Teorin påstår att alla kulturer och människor baserar sin etik på ett bestämd antal ”moraliska fundament”. Tolkning och tillämpning skiljer sig naturligtvist mellan kulturer och/eller religioner.
    1. Omtanke och skyddandet av andra; motsatsen till tillfogande av skada.
    2. Rättfärdighet eller rättvisa: upprätthållandet av rätt i enlighet med allmänt accepterade regler; motsatsen till bedrägeri.
    3. Lojalitet eller identifikation med gruppen: att stå för sin grupp, familj eller nation; motsatsen till svek.
    4. Auktoritet eller ordning: att underkasta sig tradition och legitim auktoritet; motsatsen till omstörtning.
    5. Helighet eller respekt: aversion mot avskyvärda eller äckliga saker och handlingar; motsatsen till degradering.
    6. Frihet, värdering av personlig autonomi och ovilja inför restriktioner av personlig frihet; motsatsen till förtryck.

    Moralfundamentsteorin kan även förklara kopplingen mellan människors ideologi och förmågan att förstå avvikande politiska och/eller moraliska ställningstagande. Oförmågan att kunna förstå andras ställningstagande leder till intolerans och polarisering.
    Haidts forskning visar till exempel att konservativt lagda människor i högre grad tillämpar 4, 5 och 6 av de moraliska fundament än vad socialister och socialliberaler gör.

    Jag tycker att kopplingen till nihilismen här är tydlig.
    Nihilisterna är i högre grad bundna till de tre första fundament och förmår inte första de som tillämpar samtliga fundament, eftersom de mer förhåller sig till de tre sista fundamentens motsatser.

    Återigen tack för en bra artikel,
    Gustav

    • Gertrud1

      14 oktober, 2019 at 18:23

      Tack för vänliga ord och feedback. Mitt projekt har nästan vuxit mig över huvudet, det är så många trådar att knyta ihop, och jag har i ärlighetens namn inte hittat det där än. Jag är väldigt tacksam för dina kommentarer och tar gärna emot vidare länkar. Haidts forskning känner jag till. Jag håller på och skriver om Sverige nu. Stort tack för ytterligare inspiration! Och fler trådar att dra i. Myrdalarna känner jag till och dess inspiration från DDR, men detta var nytt för mig. Återigen. Tack!

  4. Johan Gustafsson

    20 oktober, 2019 at 18:49

    Hej! Hittade just din blogg, och gladde mig åt den på många sätt.
    Jag ser att du delar Balzacs syn på kristendomen, dvs ett socialt kitt som i mångt och mycket är självreglerande. Det är delvis sant. Men primärt är Jesus inte en moralfilosof; han är tydlig med sitt anspråk på att han är Guds son, och detta har de kristna kyrkorna inte feltolkat eller förvrängt (som du hävdar). Den kristna moralen följer som konsekvens av den personliga tron. Moralregler i sig gisslade Jesus ihärdigt (fariséerna fick sina slängar).

    • Gertrud1

      21 oktober, 2019 at 19:12

      Jag tror nog jag har den psykologiska synen på religion. Det vill säga jag gör min egen analys utifrån psykologisk kunskap.
      Det är ju alltid känsligt att diskutera religion, då alla tolkar skrifterna på sitt sätt.
      Angående att jag skrev att man gott kan se Jesus som en moralfilosof är för att hans predikningar ligger till grund för våra moraliska värderingar. Det är viktigt ur ett invandringsperspektiv. Vi inser inte att våra värderingar härstammar från vår religion, vi inbillar oss att de är universella, vilket de då inte är. Det kommer inte att gå att integrera människor med helt olika moralsystem. Det är ogörligt.

      Jesus förändrade synen på rätt och fel. Jag tänker senare jämföra de abrahamitiska religionerna men tar annat först.

      Vidare ingen har hört Jesus i original. Bibeln är inte en bok, det är en samling i urval. Många anser att det har varit ett alltför stort politiskt inflytande på kristendomen redan från början, eftersom man till exempel inte lät Thomas vara med.
      I tillägg till censuren och att man tagit med andra böcker än de rent evangeliska och dessutom hängt upp kristendomen på judendomen. Bibeln är dessutom full av felskrivningar och tillägg som munkarna har lagt dit på eget bevåg.
      De första böckerna skrevs på grekiska (NT) och kopierades för hand, och översattes ännu senare till olika språk. På biblegate hittar du en mängd olika översättningar och det är bara att se på hur nyare översättningar på svenska ger en annan betydelse, jag har kollat upp en hel del stycken även på engelska och kollar gärna de försök som gjorts att översätta bibeln korrekt utifrån den grekiska relativt ursprungliga texten. Det är ganska intressant. Jag kan nörda ned mig och ännu roligare blir det om man översätter ord för ord, vilket man kan göra på en annan site. Bible Hub kanske. Jag har sysslat med detta vid sidan om en längre tid och det är fascinerande vad man hittar även som lekman.

      Det finns också människor som studerar bibeln på universitetsnivå och då går igenom ursprungstexterna. Jag minns inte min exakta källa men den menar att i originaltexten på grekiska lär Jesus ha sagt att han är “a” son of God, på samma sätt som man är a son of a gun, a son of a bitch och så vidare. Han menade i likhet vad jag tidigare skrev att de munkar som skrev kopiorna har tagit sig vissa friheter och petat in ett “the” där det inte fanns.

      Nu kan man tolka bibeln på många sätt och även religionen, jag har valt att göra det ur ett psykologiskt perspektiv och ser därför det som en inte helt orimlig tanke att Jesus vill att vi ska vara Jesuslika.
      Guds rike är ju inte av denna världen, men det där om himmelrike verkar inte heller finnas på originalspråk. Guds rike finns alltså inom oss själva. Ur ett psykologiskt perspektiv så handlar då Jesus predikningar om att öka sin andliga sida, genom att bli mer öppna och mer gudalika. Om vi har ont och gott inom oss, så har vi också både gud och satan inom oss.
      Det är väl det som är den ultimata hädelsen att mena att vi alla är guds barn.

      Om vi väljer att vara det.

      Nu börjar det också att bli riktigt roligt för ordet synd på grekiska betyder miss. Att synda är alltså inte att göra något olovligt enligt en judisk Mitza eller islamsk Haram, det handlar om att misslyckas att med att nå målet. Jesus Gud är inte en fördömande Gud, Jesus Gud är en tillåtande och förlåtande Gud, som säger ok, du misslyckades med att vara som bra som du vill vara och borde vara. Gå och gör ett bättre försök nästa gång. Det är det här som gör kristendomen till en sådan lockelse för muslimer. Vem vill inte ha en snällare Gud.

      Det finns så mycket såna här saker och jag skulle kunna skriva hur mycket om det som helst, men jag tror inte folk är så intresserade, eftersom kristendomen har så dåligt rykte.

      I alla fall det finns människor som vigt sina liv åt att tolka bibeln, här är en ateist som berör detta med felöversättningar och felksrivningar
      https://www.youtube.com/watch?v=pfheSAcCsrE&t=3619s

      Här har du förresten Bart D Ehrman tala om hur Jesus blev Gud. Han har ett mycket högt anseende i forskarvärlden. Om han är den källa som säger att “the” har petats in mins jag inte, men han talar mycket om “taktik” för att sprida kristendomen https://www.youtube.com/watch?v=Yte-ad6Y31s

      Här en mer allmän sökning, det går ju att hitta hur mycket som helst, en del mer seriöst än andra. Personligen tycker jag att det är spännande. Vår religion handlar ju om en personlig relation med Gud, så alla får ju hitta sin väg till en tro, eller bara bry sig om hur religionen har påverkat vår kultur, för det har den, i grunden.
      https://www.youtube.com/results?search_query=bible+criticism+

  5. Jag har inte något att tillföra eller ifrågasätta. Jag vill bara säga att jag uppskattar det du skriver och att jag hoppas att du fortsätter.

  6. Tack för mycket bra framställning!

    Börjar bli smärtsamt tydligt att en ond agenda är i spel, att de/det som vill riva och rasera har stor del av kommandot.
    I västvärlden, och (sannolikt) särskilt i Sverige.
    Allt som bryter ner och river upp välkomnas idag. Allt.
    När man väl börjar se detta , ser man att det överallt.

    De som driver denna agenda är maskerade, och operar under falsk flagg.
    Presenterar, och en hel del ser och upplever sig själva som förkämpar för bara goda ambitioner, solidaritet, rättvisa,frihet, etc.
    En bild som är köpt av etablissemang och stor del av samhället.
    Den onda agendan är dold eller har projicerats ut på helt oskyldiga grupper. Som ska attackeras och förföljas.
    Medan man bryter ner samhället ser man sig som välgörare.

    Ungefär så ser jag på det som pågår.

  7. Gertrud1

    15 september, 2019 at 18:55

    Just därför måste vi bli medvetna om vilka vi är och vad som kommer gå förlorat.
    De styrande tror att det bara är en tidsfråga innan invandrarna integreras.
    Även Brinkemo-falangen på Timbro tror att det kommer att gå att göra svenskar av dem. Men att det tar tid.
    Hege Storhaug kallar det den moderna tidens kolonialism
    Jag kallar det Arrogans.
    Högmod går före fall…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.