1975 fattade en enig riksdag beslutet att Sverige skulle bli mångkulturellt. Under presskonferensen som hölls, användes positivt laddade modeord, såsom att man ville “skapa grund för solidaritet mellan infödda svenskar och de som kommer hit”. Man sade sig vilja “förbättra invandrares sociala och kulturella situation i Sverige”. Man lovade att man skulle;“borga för en strävan att göra Sverige till ett föregångsland på invandrarpolitikens område.”

Som jag skrev i Socialdemokraternas maktgalna svek, så svängde S i invandrarfrågan när de insåg att de kunde få fler röster från invandrarna. Men beslutet var enhälligt och det svenska folket köpte konceptet. Givetvis i första hand beroende på skuldkänslor från andra världskriget. I DN hade det länge bedrivits ett lobbande för att invandrare skulle slippa assimileras och bli svenskar. Estländare och judar drev frågan och man inkluderade även samerna. När Björn Söder talar om att samer och judar inte är svenskar, så beror det på detta, att de själva jobbat hårt på att slippa bli svenskar. Fortsätt läsa